– Vilka resultat kan man uppnå? Vad är tekniskt möjligt? Jag som beslutsfattare är beroende av att få den här kunskapen inför framtiden, sade riksdagsledamoten Nina Lundström (FP), som är vice ordförande i civilutskottet och suppleant i miljö- och jordbruksutskottet.
Hon hade med sig partikamraterna Anita Brodén och Gunnar Andrén. Vid debatten deltog även Miljöpartiets Akko Karlsson och Bodenmoderaten Johan Johansson, samtliga riksdagsledamöter. Inbjudna var även representanter för Vattenfall och den lokala vattenmyndigheten vid länsstyrelsen.
Debatten lockade ett hundratal besökare i Vuollerims Folkets hus. Den leddes av Vuollerimgruppen, som driver frågan om att få till ett pilotprojekt med tio kubikmeters tappning i torrfåran nedströms Letsi kraftstation.
– Vi vill ha upp Luleälven på agendan men det verkar inte finnas någon vilja för det. Det verkar som att man är rädd för att skapa något som kan kosta stora pengar i slutändan. Men det här är bara ett försök för att få ytterligare kunskap, sade Kurt Lundström, Vuollerimgruppen.
Projektet är högaktuellt i och med den anpassning av EU:s vattendirektiv som Sverige står inför inom några års tid, där även starkt påverkade vattendrag måste förbättras.
Men frågan är komplicerad. Å ena sidan finns kraven på biologisk mångfald och miljöanpassning. Å andra sidan är vattenkraften en viktig leverantör av förnybar energi och den stora pusselbiten i regleringskraften, som bland annat används som "back up" för vindkraften.
– Ett spill i Letsi på tio kubikmeter skulle ge en årlig produktionsförlust på 100 kilowattimmar, motsvarande 40-50 miljoner. Det är mer än Jokkmokk förbrukar på ett år, sade Mats Brännström, produktionschef vid Vattenfall.
Vattenfall gav inga löften utan hänvisade till ett pågående projekt i Umeälven som skulle bidra med motsvarande kunskap på området.
– Tekniskt är allting möjligt och Luleälven finns helt klart på kartan. Vi kan diskutera enskilda projekt men allt måste sättas in i sitt sammanhang. Det är viktigt att någon tar initiativ till en helhetsstudie och det är väl det vi har myndigheter till, sade Claes Hedenström, policyansvarig för vattenkraft vid Vattenfall.
Projektsamordnare Ingemar Perä konstaterade dock att vattenmyndigheten inte har några pengar till det och menade även att Umeälvsprojektet inte rakt kan översättas på Luleälven.
– Vattendirektivet förutsätter material på detaljnivå och det har vi inte. I Umeälven har vattenkraften gått in och tagit ansvaret och jag tycker det är ett bra sätt om det fungerar så, sade Perä.
– Jag kan förstå om Vattenfall känner oro för följderna. Men det måste gå att hantera. Nu är det viktigt att vi åtminstone tar små steg och börjar gå i en riktning, sade Nina Lundström.
– Jag ser gärna att man går vidare och gör en förstudie i Letsi och att man sedan väger miljövinsterna mot vad man förlorar. Jag tycker vidare det är viktigt att Vuollerimborna tar tag i frågan hur man kan kommersialisera spillvattnet. Vilka företagsidéer finns det? sade Johan Johansson.
– Det finns ett moraliskt ansvar för både oss inom rikspolitiken och för Vattenfall. Det vore närmast genant om vi inte kunde medverka till att förstudien blir verklighet. Imagemässigt skulle det betyda massor för Vattenfall. Men också för bygden och för den biologiska mångfalden, sade Mijöpartiets Akko Karlsson, som rekommenderade Vattenfall att dra på sig ledartröjan.
– Tänk om Vattenfall i Vuollerim kunde bli världsledande i att göra förbilöp vid kraftverk. Då skulle man på köpet få en affärsidé som kunde bli lönsam.