Det var tidigt på morgonen den 9 september 1982 som Leif Jakobsson tog bössan och gav sig i väg från kojan på Mattislandet strax utanför Vuollerim. Det var ingen annan som ville ge sig ut den här morgonen. Det ösregnande och var, som det kan uttryckas, kojdagsväder men Leif knallade ut i alla fall.
Varför?
– Ja, jag var ivrig att få jaga, det är den enkla förklaringen. Det lockade rejält fast vädret var uselt. Men jag kan konstatera att i dag skulle jag aldrig lämna kojan om det skulle vara lika dåligt väder som då, skrattar han.
Den gången, för 39 år sedan, blev beslutet att ta sig ut i regnrusket ett beslut som till viss del kom att förändra familjen Jakobssons liv. För från tornet, bara ett par 100 meter från kojan, fick Leif span på inte bara en, utan två, monsterälgar. Även om han inte reflekterade på just detta, just då.
– Nej, jag hann inte fundera just på det. Jag tog mig ner från tornet, sprang i ett dike och fick exakt position för att skjuta från cirka 100 meter. Jag sköt på den närmaste av de två. Ett skott. Då vände den andra undan och sprang. Då såg jag hur stor krona den hade.
Ett skott räckte och när Leif Jakobsson kom fram till sin fällda älg kunde han snabbt konstatera att kronan på det fällda djuret också var någonting alldeles extra. Och resten är faktiskt historia. För när hornet mättes upp efter det regelverk som finns så stannade det på poängen 420,2. Utfallet mellan hornspetsarna är 1, 38 meter.
– Det var som svårt att förstå. Vi brukade skoja i laget om att "nu ska jag ut och ta en 18-taggare", det var någon sorts drömbild. Det här var någonting helt annorlunda.
Vuollerimhornet är fortfarande Europas största. Det är knappt att något annat horn passerat 400 poäng. Det är precis lika mäktigt som det låter där det hänger på vardagsrumsväggen i villan på Gränsvägen. Priserna från olika mässor där hornet visats upp är många. Det finaste från en jättemässa i tyska Hannover.
– Det var ett jätteområde med närmare 20 gigantiska mässhallar med alla sorters utställningar. Jag fick priset som hela mässans "best in show". En stor upplevelse.
Dags för ny jakt, samma område, blir det en upprepning?
– Nej, visst finns stora djur där ute men vi har aldrig sett något liknande. Men samtidigt vet du aldrig till 100 procent. Det lärde jag mig den där morgonen.