Siluetten av ett flygplan lyser på den fördragna röda sammetsridån precis innan allt ska börja. Det är flygtema på årets revy, som heter "vuollAIRim", och i annonsen lovar ensemblen att showa så taket lyfter. Det är inte så konstigt att det pirrar lite i magen. Det är nästintill fullsatt på Folkets hus i Vuollerim, precis som vid de tre tidigare föreställningarna. "Det verkar finnas ett behov av sådant här, inte bara sitta hemma framför teven", säger ljudteknikern John Viklund. På scen står hans fru Siw Viklund och sonen Anders Viklund, som båda varit med sedan revystarten 1979. Ytterligare Viklundare på scen är Anders Viklunds fru Catarina som varit med sedan -84, och deras son Peter som gör debut i år.
Tre generationer på scen detta år, således.
Totalt har Vuollerim gjort 19 revyer under 34 år.
Flygtemat märks i början, i mellansnacket och i slutet. Annars består revyn av en samling godbitar. Bland annat får vi höra Anders Y Larsson göra en egen tolkning av Caroline af Ugglas låt "Snälla, snälla". Han framför en solosång, en slags plågsam vädjan till kommunchef Anders Stefansson, om att få ha kvar badhuset i byn. Det är småroligt.
Sedan får vi beskåda när en make med strålande morgonhumör ska försöka prata med sin fru Doris. "God morgon", säger han och får inget svar tillbaka. "Vi kan inte ha det så här. Du har varit tyst i en vecka". Frun är obeveklig. Då tar han upp sin mobiltelefon och ringer henne. "Hej, just nu är det många som ringer...". Hon leker att hon är en automatisk kundtjänst och ger mannen en massa möjliga, och omöjliga, val. Mannen trycker frenetiskt på knapparna. Kundtjänstfrustration i kombination med relationsproblem skulle kunna bli platt, men blir här istället lysande komik.
Höjdpunkten är när vaktmästaren Holger (spelad av tjyvrolige Roger Åström) ska vara guide på Vuollerim 6000. Hans dåliga engelska leder till förvirring när han ska guida två brittiska damer, spelade av Siw Viklund och Sara Kristiansson. Språkförbristningarna leder till ett sanslöst roligt samtal på svengelska. Det är gastkramande. Holger rockar som guide.
I slutnumret "Komma hem till bästbyn" landar vi på Nutti airport igen. Nutti är den enda i byn som har ett flygplan, därav namnet. Det är en pompös men samtidigt varm sång, en slags kärleksförklaring till hembygden.
Borta bra, men hemma bäst.
Som det bekant heter.
Tack för flygturen, "vuollAIRim".