Mimers Brunn i Vittjärv har förskoleklass upp till årskurs sex. Skolan har 70 barn inklusive fem nyanlända.
Det är två familjer vars barn har gått på skolan en månad. När NSD är där på tisdagen har de dock precis fått beskedet att en av familjerna med två barn förflyttas till Råneå, vilket barnen är bedrövade över.
– Barnen är jätteledsna att deras nya kompisar nu försvinner, säger Maria Holmström, lärare i årskurs tre och fyra.
De tre barn som blir kvar tillsvidare går i förskoleklass, tvåan och femman.
Redan i somras i samband med debatten om den stora flyktingströmmen beslutade Mimers styrelse att aktivt arbeta för att få ta emot nyanlända på skolan.
– Vi anser att vi är en del av kommunen, som alla andra. Det är inte så att vi anser att vi ska vara exkluderade från den här arbetsuppgiften bara för att vi är en friskola. Vi vill vara en aktiv samhällsmedlem, säger Tina Mörtberger, rektor.
Hon berättar att hon varit och lobbat och försökt få nyanlända till skolan, men att det var segt i början.
– Först efter jul fick vi det och det är vi jätteglada för och tycker är jättekul.
Hon skulle inte säga att det fanns ett motstånd, utan snarare var det svårt att få svar på de frågor hon behövde få svar på.
– Jag tror också att så länge kommunen upplevde att de hade platser i den kommunala skolan var det kanske inte riktigt intressant. Så vid jul när de insåg att det var fullt så fick vi en förfrågan.
Anna Goldkuhl är lärare i årskurs ett och säger att hennes elever har tagit hand om de nyanlända.
– De månar om dem och har gett dem trygghet. De har tyckt att det är superkul och har tagit sina nya kamrater till sig. Jag tror också att det kommer vara tufft för dem att släppa dem.
Även Maria Holmström säger att eleverna tagit emot sina nya kamrater otroligt fint.
– De har anpassat sina lekar eftersom de inte har kunnat kommunicera med varandra och har ändå lyckats förstå varandra på rasterna. Det har varit otroligt härligt att se.
Tina Mörtberger framhåller även att föräldrar tycker att det är roligt att de här barnen kommer till skolan.
– Det har varit ett lyft. Det här är en så homogen bygd, så det är jättebra för oss att få in de här barnen, säger hon och tillägger:
– Det är jättebra för barnen som går här att se, att det är så här det fungerar för flyktingar. Så här ser deras liv ut. De får förstahands information hur flyktingbarnen har det. Det är jätteviktigt för alla barn och det gäller ju för allt. Det här är skolans uppdrag och därför är det en så viktig del.
Anna Goldkuhl tycker det är synd att inte fler får den kunskapen.
– Det här är också ett sätt att lära sig alla människors lika värde.
– Det här gagnar alla och självklart är det bra för de här barnen att gå i skolan. Det är det enda de vill.
Maria Holmström inflikar att barnen är otroligt positiva till skolan.
– De vill ha läxor och de vill lära sig, säger hon.
– De lär sig så fort och direkt de kommer på morgonen vill de visa att de gjort sin läxa, säger Anna Goldkuhl.
Zahra Housseini från Afghanistan går i femman. Hon gick i skolan i hemlandet, men uppger att det är skillnad. Hon menar att den svenska skolan är bra och den afghanska "lite bra". Favoritämnet är svenska och hennes framtidsdröm är att bli läkare. Hon tycker det är roligt att gå på Mimers.
Tuva Nyström säger att även om de inte kan samma språk så förstår de varandra ändå när de leker tillsammans. Vare sig hon eller Line Samuelsson har några kompisar från andra länder. De tycker båda att det är jobbigt och tråkigt att deras nya skolkamrater ska flytta.