Det är fullt ös på Emma Engströms gård. Runt tio barn springer runt och leker. Emma Engström, Ulrika Välitalo och Evelina Hedlin är mammor åt några av dem, men inte alla. För den oinsatte är det omöjligt att veta vilka. Barnen är ungefär i samma ålder, den äldsta är sex år.
– Det finns 21 hushåll i Ollasbyn. Nästan alla som bodde här tidigare har flyttat ut, flera födda 1981 har flyttat hit och fler 80-talister är på väg att flytta in, berättar Evelina Hedlin.
För tio år fanns det inga unga människor i Ollasbyn. Då var området i stagnation.
– Det var dystert då. Man trodde att det skulle dö ut här. Det fanns bara tio hushåll och alla var äldre, det är lite skillnad mot hur det är nu. Vi har alla flyttat in från 2008 och framåt, säger Evelina Hedlin.
– Vi har bott här i två år och det känns som att det har hänt mycket bara sedan dess, säger Ulrika Välitalo.
De tre kvinnorna sitter på trappen och fyller i varandras meningar. Det går inte att ta miste på att de trivs i varandras sällskap och har kul ihop. Barnen börjar bli hungriga och det är dags för mellis. Emma Engström frågar vad de vill ha. De väljer frukt och samlas för att äta den tillsammans.
– Det är verkligen bullerbykänsla här. Vi i Ollasbyn kör majbrasa och Halloweenfirande tillsammans. Det har blivit en egen liten del av byn. Det är lite bättre här, säger Evelina Hedlin och skrattar.
Och området är verkligen lugnt och barnvänligt. Det är nästan bara Ollasbyborna som kör på vägarna. Och så postbilen förstås.
– Barnen kan springa hur de vill längs vägarna. De säger bara till vem de ska till, så är det lugnt. Alla vi föräldrar känner varandra. Det känns tryggt, säger Evelina Hedlin.
– Våra barn har inga gränser, de kan bara springa ut på vägen. Och för dem är det ju helt fantastiskt att slippa tänka på det, säger Ulrika Välitalo.
Efter mellanmålet går hela gänget iväg för att mata djuren med knäckebröd. Tillsammans har familjerna får som betar på ängarna under somrarna och som slaktas till hösten. Ulrika Välitalo har också getter på samma äng. Några hushåll har höns.
– Vi behöver djur som betar här, så att det inte växer igen, säger Ulrika Välitalo och kramar kärleksfullt en av getterna.
De minsta barnen börjar bli trötta. Det är dags för eftermiddagsvila. Ulrika Välitalo, Evelina Hedlin och Emma Engström pratar om vad som händer i helgen.
– Vi har mycket bra grannsämja. Vi håller ihop och umgås varje dag, ungarna springer hos varann. Man kan inte välja sina grannar, så vi har haft tur, säger Evelina Hedlin.