De kom till sitt nya hem i Forshed i maj och har nu fått uppleva den varmaste och finaste sommaren de kan minnas.
I maj kom Daniel Ragnarsson, 41, och Viktoria Gustavsson, 32, upp med flyttlasset till sitt nya hem i byn Forshed i Vitådalen i Luleå kommun, en by med ett 20-tal fast boende. Då var gräsmattan fortfarande täckt av snö. Hemma i Örebro hade bekanta varnat och till och med idiotförklarat paret som tog sitt pick och pack och drog till Norrbotten.
– En på jobbet blev nästan arg och frågade ”är du dum i huvudet”, säger Daniel Ragnarsson och garvar.
– Det var ju mycket snack om vädret. Men vi har aldrig upplevt en bättre sommar än det vi har haft här, säger han.
– Visst. Det var mycket mygg men inte så mycket som vi trodde att det skulle vara. Det har varit en helt underbar sommar, säger Viktoria.
Daniel Ragnarsson, 41, och Viktoria Gustavsson, 32, talar med inlevelse och värme om det fina mottande som de har fått i sin nya hemby.
Det är ändå bemötande som värmer allra mest, "världsklass", enligt paret.
– Människorna har varit helt underbara. Mottagandet som vi har fått har varit fantastiskt, säger hon.
– Det betyder så mycket. Man kommer ju upp som sörlänning, och tänker att man ska kanske inte passa in och sådana saker.
Men det har ju inte varit ett spår av det, utan tvärtom.
– Helt magiskt, säger Daniel.
Han blir tyst en stund och det syns att han blir rörd när han tänker på mottagandet de fått.
De berättar att de redan första kvällen blev inbjudna att äta mat hos ett par i byn.
Viktoria Gustavsson är så tacksam över det fina mottagande som de har fått.
Den här kvällen vankas det palt hemma hos Bengt och Greta Roos. Det unga paret från Örebro har redan också hunnit med att äta surströmming vid två olika tillfällen. Så de är redan introducerade i den norrbottniska matkulturen.
– Jamen det blir man ju. Vi bodde ju på landet utanför Örebro men där var det så att alla höll sig på sin kant och skötte sig själva. Jag får gåshud när jag tänker på den värme vi har mötts av. Så hjälpsamma människor. Det spelar ingen roll utan vad det än är så finns de där, säger han.
Vad hade ni för bild av livet här i norr innan ni åkte?
– Ingen av oss hade varit så här långt upp innan vi kollade på huset. Sundsvall var ju det längsta. Det var också vid Höga kusten som vi tänkte oss från början. Men jag är glad att det blev det här i stället, säger hon.
– Jag kände väl att vi provar. Och när vi väl hade bestämt oss kände jag att antingen så går vi all in eller så skiter vi i det.
Den här vackra kvällen tar de cyklarna bort till familjen Roos som bjuder på nykokt potatispalt.
I Forshed finns också lokala varningsskyltar. Här varnas för "lekfull farbror med traktor".
Den här kvällen bjuder byborna Bengt, Greta och Veronika Roos på nykokt potatispalt.
Enligt självutnämnda experter hemmavid skulle klimatet i Norrbotten vara så kargt att i stort sett ingenting skulle växa. Paret är båda trädgårdsintresserade och har en ambition att kunna odla en del av sin egen mat.
– Men jag hade inte en aning om växt- eller odlingsgräns. När vi berättade för farsan så tittade han på kartan och sa att det finns ju en bra sak med att ni flyttar upp dit och det är att du inte kommer behöva köpa gräsklippare för ingenting växer där uppe. Och det är ju så jävla komiskt. För när snön började försvinna så blev det ingen vår utan sommaren kom på en gång. Den grönskan som var här ute, jag har aldrig varit med om något liknande. Det var som en käftsmäll. Vi gick bara runt och gapade.
De fascinerades stort av den snabba växlingen i naturen.
– Varje kväll stod vi här ute och tittade på dikena. Det dånade när smältvattnet forsade. Så mäktigt. Man hade ju inte ens tänkt i de banorna, att all snö ska ju bort på kort tid, säger Daniel.
De kom också till Forshed med bilden att norrlänningar är tystlåtna. Nu skrattar de gott vid tanken.
– Det pådraget som har varit sedan vi flyttade hit. Jag har aldrig varit med om att känna mig så jävla välkommen på ett ställe. I hela mitt liv, fortsätter han.
Det talar med värme om hur väl de har blivit mottagna. Att paret från Örebro trivs i sn nya hemby är verkligen ett understatement.
Nu drömmer de om att odla och skaffa djur. I planerna finns också att bygga upp en egen verksamhet i den verkstad de nu också blivit ägare till.
Viktoria Gustavsson sköter kundkontakterna åt en större smedja som arbetar mot lastbilsindustrin. Ett arbete som hon kan utföra hemma i Forshed.
När den traditionella vårauktionen i Forsheds bygdegård hölls tappade de hakan:
– Vi har därför aldrig varit involverade i något sådant. Vi blev ditbjudna och så dyker det upp 60 personer, säger Viktoria.
– Vi satt bara så här. I två timmar typ, säger Daniel och visar en öppen mun.
Sedan garvar de.
När de kom till byn och såg byagården Forshedsgården tänkte de att det måste finnas några entusiaster som håller ordning på den.
– Men vi hade inte kunnat drömma om att det är sådan aktivitet där. Vi tänkte att det mest var några grannar som satt och fikade, säger Daniel.
– Vi var helt chockade, inflikar Viktoria.
Den här dagen bjöd grannarna Bengt och Greta Roos på hemlagad potatispalt.
Den här dagen bjöd grannarna Bengt och Greta Roos på hemlagad potatispalt.
När skrattet har klingat av fortsätter Daniel:
– Det måste jag säga bara. Att om man skiter i naturen och allt det som den ger här uppe. Människorna här. Det är någonting helt annat än vad vi har upplevt innan. Jag har sagt det tusen gånger redan tror jag. Att era hjärnor är inte som hjärnorna hos andra neråt landet och jag hoppas att det aldrig någonsin ändrar sig.
Kan du sätta fingret på vad som är den stora skillnaden?
– På arbetsplatser där jag varit är det ofta en massa snack vad man tjänar. Vad grannen kör för bil. Missunnsamhet. Om man får överdriva lite. Just den här pengafixeringen och karriärer och sådant. Häruppe det enda folk bryr sig om är att alla har det bra och vad man ska äta eller dricka inför helgen. Man ska ha det gott liksom. Jag började som rörsvetsare i Boden. Det var femton personer som arbetade där och jag hörde ingen säga ett ont ord om någon. Jag har aldrig varit med om det. Svetsbranschen är ju jävligt hård med en tuff jargong. Men jag har inte märkt av den här uppe. Det är helt otroligt, säger Daniel.
Viktoria sköter kundkontakterna åt företaget som hon arbetar åt. Och kunderna finns över hela Sverige. Samtidigt är byarna Forshed och Hovlös två platser med extremt dålig mobiltäckning, som varierar med vädret från dag till dag.
– Det mesta sköter jag ju över telefon och dator. Så vi var ju väldigt nervösa hur det skulle funka. Lyckligtvis funkar det. Men täckningen är ju inte bra.
Daniel pendlar dagligen drygt 16 mil från Forshed till Luleå. När de åker och hälsar på grannarna får bilen vila – då plockar paret i stället fram cyklarna.
I maj lämnade Daniel Ragnarsson, 41, och Viktoria Gustavsson, 32, sin hembygd utanför Örebro. Sedan ett halvt år tillbaka bor de i stället i byn Forshed i Vitådalen i Luleå kommun. De är lyriska över mottagandet de har fått där.
Det här garaget har de också köpt. På sikt finns planer på att starta upp en verksamhet där.
Det leder in på nästa dusch av vänlighet och omtanke som paret har mötts av:
– När vi började att spåna på att du skulle jobba hemifrån så la jag ut en fråga på bygdens sida på Facebook, eftersom jag hade hört om planerna på fiber, säger han.
Inom loppet av fem minuter hade grannen Paul Roos hört av sig och erbjöd sig att installera en riktantenn för att de skulle få bättre mobilt bredband.
– De hade ju aldrig träffat oss, säger Viktoria.
Sture Roos som är en annan granne ringde upp och bjöd in till middag:
– Han sa att när ni kommit med flyttlasset så är ni säkert hungriga. Kom ner och ät hos oss.
De fick också hjälp av Sture Roos som kom med en hjullastare och grävde ur snön ur dikena.
Ett annat par som kommer från Shetlandsöarna och som också bor i byn kom förbi och hälsade Daniel och Viktoria välkomna. Sedan åkte de hem och bakade kakor som hon överraskade med på kvällen.
Hemma hos Bengt och Greta Roos kommer ockås familjens fyrfota medlem för att hälsa.
– Ljumna chokladkakor. Jamen. Du hör ju. Vem gör så, säger Daniel och ler med hela ansiktet.
När de sammanfattar det första halvåret i norr blir betyget högsta tänkbara.
– Vi älskar det här. Livet. Platsen. Lugnet. Naturen. Och människorna. Framför allt människorna. Det tål att upprepas. Att flytta hit till Forshed är det bästa som vi har gjort.