Påsken förknippas starkt med små gula kycklingar. I Vitåskolan i Luleå kommun har man kläckt fram tolv egna små kycklingar som barnen nu får sköta om.
Påskkycklingarna är skolans duniga små kelgrisar.
När barnen sitter där runt den lilla plastlådan med varsin liten kyckling i händerna sprids också ett lugn i rummet. Den stimmiga miljön är plötsligt borta och det enda som hörs är pipet från det gäng småkycklingar som fortfarande finns kvar i lådan.
– När jag håller i kycklingen blir den lugn. Den är mjuk och varm. När jag håller i en kyckling känner jag att jag har ett stort ansvar, säger Jesper Löf samtidigt som han ser på den lilla dunbollen som vilar i hans händer.
De har fått vara med under hela processen när liv har börjat växa inuti äggen. Bland annat har de med hjälp av ficklampor belyst varje ägg.
– Det var jättecoolt. När jag lyste med ficklampan samtidigt som vi var i ett mörkt rum kunde man se hur fostret började att växa. Sedan när de hade vuxit färdigt så har vi fått vara med om när kycklingen pickar hål på äggen. Det kan ibland ta ett par timmar från att den pickat ett litet håll till dess att den är ute ur ägget, berättar elvaåriga Stella Öhman.
I närheten av den fina lilla byskolan finns också fyra bikupor där de första bina precis har visat sig efter den långa vintern. Och snart kommer får att finnas i nära anslutning till skolområdet.
– Skolans profil är natur, miljö och friluftsliv så det här passar ju perfekt, säger läraren Virve Lantto.
Gunnar Jonsson har anlitats för att hjälpa skolan. Han är fårbonde, biodlare och också biträdande professor i pedagogik vid Luleå universitet. I dag är han också anlitad av länsstyrelsen i Norrbotten där han nu är rådgivare för hållbar livsmedelskompetens i skolan.
Samtidigt som Gunnar Jonsson berättar om projektet har en kyckling bajsat på en av barnens händer. Det lockar till skratt.
Påskkycklingarna i Vitå lever ett gott liv med barnen.
– Kycklingarna är fina, säger Jesper Löf och smeker den lilla dunbollen med öm hand.