Ni minns kanske svt-klassikern om Skrot-Nisse och hans vänner som trollband stora och små under 80-talet. I byn Vitåfors fem mil från Luleå bor verklighetens Skrot-Nisse men det som många trodde var just skrot är istället maskiner som verkligen fungerar. Han har bland annat 13 stycken gamla lingrävare och sedan i fjol har han skapat ett utomhusmuseum och så ofta han kan tar han emot och demonstrerar sina jättelika grävmaskiner samtidigt som han bjuder på en och annan anekdot från tiden när maskinerna var i full drift.
– Jag skulle vilja att ungdomen lärde sig hur det fungerar, eller åtminstone någon ungdom. Så att den här kunskapen får leva vidare. Det är min stora dröm det, säger han.
Det är också en imponerande kraft som utvecklas när Nils Engfors startar upp en av lingrävarna och där han sedan visar upp att den faktiskt fortfarande duger att gräva med. När han ställer ned den tunga järnskopan så skälver marken runtomkring av tyngden.
– Axel Lindmark i Kiruna har ägt den från att den var ny, från 1968 till 1974. Sedan köpte jag den och med den här var jag i Alvik och grävde dyngbrunnarna åt Hugosson när han byggde första gången, sju stycken. Det var i mitten på 70-talet, berättar han.
Han tycker att det känns värdefullt att få visa den här delen av historien för de som är intresserade.
– De visar ju hur människan har kommit sig fram. Hade inte de här funnits hade det ju varit hackorna och spadarna än, säger han.
Nils Engfors är också medlem i Arbetslivsmuseernas samarbetsråd och där ser man tydligt hur intresset för den här delen av historien ökar.
– Ja, och det ökar ju något enormt också. Det blir fler och fler såna här museum runt om i landet, det är nog omkring femhundra stycken i dag, säger han.
Örjan Melander arbetar själv med att reparerar stora entreprenadmaskiner och tillsammans med några vänner hade han valt att besöka Vitåfors för att se på alla maskinerna som finns där. Och han är verkligen imponerad – både av maskinparken och av Nils Engfors sätt att gräva med dem.
– Nisse är förjävli för det är olika system på de flesta av de här grävarna och han har fem han provkör nu i dag och han duger till alla. Det är mycket med att spänna vajrar och bromsa samtidigt, det är en jävla konst att köra och det är inte så många som kan det i dag, säger Melander.
Och han sätter verkligen värde på Nils Engfors samling.
– Det är roligt att han håller i gång allt, det är bra gjort så att vi som är lika knäppa kan få komma hit och kolla. Och han har ju räddat många maskiner, de flesta går ju på järnskroten, säger han.
Han tycker att det är värdefullt att någon också vårdar och visar fram den här delen av historien.
– Det här är historien bakom det jag arbetar med i dag. Det är de här maskinerna som har byggt hela landet, så är det ju, säger han.
Nils Engfors har 13 lingrävare och tre bandtraktorer men han skulle vilja ha många fler.
– Jag skulle vilja ha mellan hundra och tvåhundra maskiner. Det är drömmen men dit kommer jag nog aldrig. Jag har ju 70 hektar mark så nog finns det plats men det sitter mer i pengarna, säger han.
Det handlar verkligen om maskiner i bruksskick där alla bär spår av tidens tand och Nils Engfors vill gärna att de ska se ut på det sättet.
– En sån här maskin ska man inte lackera. Den blir rostigare och rostigare men det tar fruktansvärt länge innan huset har rostat upp och då har det andra knappt rostat alls, säger han.
Det är också många barn där. Ingela Lindqvist som nyligen röstades fram som årets lulebo var där tillsammans med maken Torgny Enbom och barnen Lukas och Ludvig.
Det här var andra gången som han besökte Nisse och hans maskinpark och Ludvig som precis hade provsuttit en bandtraktor sneglade bort mot en gammal väghyvel.
– Den där är nog ändå den jag gillar mest, säger han.
Nils Engfors ler när han hör resonemanget.
– Jo, den är fin men hjulen går inte runt. Men jag ska försöka fixa det till nästa gång du kommer hit, säger han vänligt.
Och han gläds med brödernas intresse.
– Det här är framtiden så det finns ett hopp. Ett stort hopp, säger han.
Du har kanske två lärjungar här?
– Ja och om fem år går de kanske omkring här som två grevar och tar emot dollarmiljonärer som har rest hit för att titta. Så visst tror jag på en framtid för det här.