Hur många har inte känt en sorg över att se gammal åkermark förfalla och växa igen. En som har gjort något åt det är Ingemar Andersson i byn Vitå. För sjätte året i rad klipper han gammal ängsmark mitt i byn och det är inte gjort i en handvändning. Området som han sköter om och klipper en gång i veckan motsvarar cirka fem fotbollsplaner i storlek och varje pass tar honom mellan sju och åtta timmar att genomföra.
– Med den här nya klipparen som jag har skaffat till i år blir det nog kanske bara sju timmar, säger han och blickar ut över den jättelika gräsmattan.
Den som våndas över att sköta gräsplätten på den lilla villatomten borde besöka Ingemar Andersson. Då kan kanske hans entusiasm spilla över och du åker därifrån som nyfrälst.
– Lite galen måste man nog vara när man lägger ned så mycket tid och pengar i det här. Men se hur fint det blir nu när man blickar upp mot husen, säger han och myser.
Men det har tagit en del tid innan han är där han är i dag.
– Där nedanför mitt eget hus där stod det kanske femtio sälgar. De stod inte på mitt men jag frågade om jag fick röja upp så de har jag tagit bort och bara det var ett digert arbete, säger han.
Nu kan han istället se ut över ett landskap med välvårdad gräsmatta mellan de fina björkarna. Ett landskap som kan liknas vid en park.
Frågan är om det finns någon annan privatperson i Norrbotten som har en lika stor gräsmatta som klipps regelbundet. Varje klippningsomgång tar alltså sju till åtta timmar och det blir kanske 16 klippningar på en säsong. En snabb överslagsräkning visar att det blir 128 timmar som han sitter på sin åkgräsklippare varje sommar. I tid motsvarar det tre fulla arbetsveckor och ytterligare en dags arbete.
– Det blir en del tid, det blir det, säger han försiktigt.
Det här är sjätte året i rad som han klipper den jättelika gräsmattan. När han började var det högt gräs och han säger att han fick klippa igenom ängen fem-sex varv innan han hade lyckats få bort allt gammalt gräs.
– Sedan bar jag över det med skottkärra på andra sidan vägen och lade det på mark som jag har där. Då såg det ju inte ut som det gör i dag, berättar han.
Nu är det istället grönt och fint med ett tätt växande gräs så man kan säga att han har format landskapet.
– Gräsmattan blir finare och finare ju mer den klipps. Det är roligt att se förändringen, säger han.
Förmodligen ler någon från sin himmel för under Ingemar Anderssons uppvägt på 50-talet fanns många bönder i byn. Då sköttes marken minutiöst och det som inte gick att klippa med slåtteraggregatet togs med lie.
– De skulle ju ha det till foder åt djuren så de hade kanske tyckt att det här är galenskap, inte vet jag. Men visst var det fint i byn när man växte upp. Det blir ju så mycket trivsammare för alla när man gör fint runt sig, säger han.
Det är ingen som använder den stora gräsmattan men det hade varit fullt möjligt för till exempel skolan att använda den till både fotboll och brännboll.
– När man själv var unge spelade man ju fotboll överallt. Då var ju såna här ytor guld värda men det är inte riktigt samma aktiviteter i dag, säger han.
Vad är det som får dig att göra det här jobbet?– Jag trivs med att göra det fint och ha det fint runt mig.
Men sju-åtta timmar varje skift?
– När jag sitter på klipparen får jag tid för mig själv att tänka på både stort och smått. På det sättet är det också en vilsam tid.
Har du några nya markprojekt på gång?
– Nej, nu har jag då så det räcker. Dessutom håller jag på att måla om huset.
Samtidigt kan det inte vara helt gratis?
– Nej, jag räknar med att det kostar cirka 10 000 kronor om året bara i oljor, bensin och underhåll.
Och då har du inte räknat in inköp och värdeminskning på klipparen som kostar en bit över 100 000 kronor?
– Nej, så vågar jag inte räkna, då blir det för mycket (skratt). Jag bara klipper.
Du har klippt i sex år, tänker du fortsätta så?
– Ja nu är jag ju pensionär så jag lär nog fortsätta. Det drar igång i början av juni och sedan klipper jag en gång varje vecka en bit in i september.