Mats Taaveniku (S)

Det är dags för en ny löprunda. Jag springer från Jägarområdet i Kiruna ner till cykelvägen som löper mot nordväst. Passerar området med Bolagshotellet och Hjalmar Lundbohmsgården vilka inte längre är kvar. Det pågår ju, som bekant, en omvandling av vårt samhälle.

Tankar dyker upp, vilka människor har passerat just här under de 120 år som förflutit sedan gruvbrytningen startade? Vilka badade på badplatsen vid Luossajärvi? Hur har vår historia präglat oss Kirunabor? Hur många miljoner ton malm och förädlade produkter har LKAB skickat ut i världen? Hur många miljarder har dessa ton gett till svenska statskassan? Kan vi kanske få en större bit av kakan till Kiruna?

Mina steg tar mig mot Porfyrvägen och Luossavaara, vidare till Matojärvi. Fler tankar. 1973, 14 år och hockeytokig, såg jag tillsammans med 4 000 andra hur Kiruna AIF tog steget upp till allsvenskan efter att ha vunnit mot Modo med 7–1. Jag får rysningar av välbehag när jag tänker på det!

När jag är hemma efter rundan infinner sig ett visst mått av nostalgi. Förutom att många gamla fina byggnader försvinner på grund av samhällsomvandlingen, så tänker jag mest på det engagemang som tidigare fanns, främst inom politiken och idrotten. Vi var exempelvis två SSU-klubbar på 1970-talet med ett 30-tal ungdomar på mötena. Vi var ju många fler Kirunabor på den tiden, som mest drygt 32 000 människor i kommunen. Många flyttade från Kiruna 1983–1984 i samband med den stora gruvkrisen. Jag tror inte LKAB hade funnits kvar om inte staten varit ägare.

När jag tänker på hur det varit och hur det är så är jag ändå hoppfull om framtiden. Trots allt växer engagemanget i Kiruna på nytt, sakta men säkert. Hur vi ska ta oss fram kan man få ledtrådar om i Curt Perssons bok om Hjalmar Lundbohm ”Ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat”. Ett bra samhällsbygge kräver ett inkluderande och kommunikativt ledarskap, förstående och engagerade samhällsbyggare och ett kulturbygge som bygger på mångfald och respekt för alla människors lika värde. En samhällsomvandling handlar mer om attityder och förhållningssätt till varandra än ”bara” nya hus.

Den nya stadskärnan växer med en rasande fart, mycket tack vare det gedigna arbete som startade för drygt tio år sedan genom samverkan med LKAB, politiker, kommunala tjänste­personer, företag med flera. Vi visar att det går, vi får modernare och energisnålare hus som inte behöver renoveras på ett bra tag, vi får en ny stadskärna som är mer sammanhållen än tidigare, vi får nya bostäder, lokaler och skolor att erbjuda till de som ska bo kvar och till nya som ska bosätta sig här.

Vi har en landsbygd med potential att växa, våra fjäll och skogar lockar till sig besökare från när och fjärran, LKAB går som tåget, rymdindustrin växer och vi har otroligt duktiga entreprenörer i andra näringar.

För ett fortsatt bra samhällsbygge behöver vi alla ta del av det som pågår. Med samverkan och samarbete stärker vi samhällsbygget, vår historia och framtid. Vi är Kiruna!