Vi mÄste tÀnka pÄ den potential Kiruna har

Mats Taaveniku (S) tar sig en löprunda genom Kiruna och minns sÄvÀl tiden som var som den som komma skall.

Mats Taaveniku (S) tar sig en löprunda genom Kiruna och minns sÄvÀl tiden som var som den som komma skall.

Foto: Hanna Franzén/TT

LuleÄ2019-05-14 06:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det Àr dags för en ny löprunda. Jag springer frÄn JÀgaromrÄdet i Kiruna ner till cykelvÀgen som löper mot nordvÀst. Passerar omrÄdet med Bolagshotellet och Hjalmar LundbohmsgÄrden vilka inte lÀngre Àr kvar. Det pÄgÄr ju, som bekant, en omvandling av vÄrt samhÀlle.

Tankar dyker upp, vilka mÀnniskor har passerat just hÀr under de 120 Är som förflutit sedan gruvbrytningen startade? Vilka badade pÄ badplatsen vid LuossajÀrvi? Hur har vÄr historia prÀglat oss Kirunabor? Hur mÄnga miljoner ton malm och förÀdlade produkter har LKAB skickat ut i vÀrlden? Hur mÄnga miljarder har dessa ton gett till svenska statskassan? Kan vi kanske fÄ en större bit av kakan till Kiruna?

Mina steg tar mig mot PorfyrvĂ€gen och Luossavaara, vidare till MatojĂ€rvi. Fler tankar. 1973, 14 Ă„r och hockeytokig, sĂ„g jag tillsammans med 4 000 andra hur Kiruna AIF tog steget upp till allsvenskan efter att ha vunnit mot Modo med 7–1. Jag fĂ„r rysningar av vĂ€lbehag nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det!

NĂ€r jag Ă€r hemma efter rundan infinner sig ett visst mĂ„tt av nostalgi. Förutom att mĂ„nga gamla fina byggnader försvinner pĂ„ grund av samhĂ€llsomvandlingen, sĂ„ tĂ€nker jag mest pĂ„ det engagemang som tidigare fanns, frĂ€mst inom politiken och idrotten. Vi var exempelvis tvĂ„ SSU-klubbar pĂ„ 1970-talet med ett 30-tal ungdomar pĂ„ mötena. Vi var ju mĂ„nga fler Kirunabor pĂ„ den tiden, som mest drygt 32 000 mĂ€nniskor i kommunen. MĂ„nga flyttade frĂ„n Kiruna 1983–1984 i samband med den stora gruvkrisen. Jag tror inte LKAB hade funnits kvar om inte staten varit Ă€gare.

NĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ hur det varit och hur det Ă€r sĂ„ Ă€r jag Ă€ndĂ„ hoppfull om framtiden. Trots allt vĂ€xer engagemanget i Kiruna pĂ„ nytt, sakta men sĂ€kert. Hur vi ska ta oss fram kan man fĂ„ ledtrĂ„dar om i Curt Perssons bok om Hjalmar Lundbohm ”Ledare, samhĂ€llsbyggare och kulturmecenat”. Ett bra samhĂ€llsbygge krĂ€ver ett inkluderande och kommunikativt ledarskap, förstĂ„ende och engagerade samhĂ€llsbyggare och ett kulturbygge som bygger pĂ„ mĂ„ngfald och respekt för alla mĂ€nniskors lika vĂ€rde. En samhĂ€llsomvandling handlar mer om attityder och förhĂ„llningssĂ€tt till varandra Ă€n ”bara” nya hus.

Den nya stadskÀrnan vÀxer med en rasande fart, mycket tack vare det gedigna arbete som startade för drygt tio Är sedan genom samverkan med LKAB, politiker, kommunala tjÀnste­personer, företag med flera. Vi visar att det gÄr, vi fÄr modernare och energisnÄlare hus som inte behöver renoveras pÄ ett bra tag, vi fÄr en ny stadskÀrna som Àr mer sammanhÄllen Àn tidigare, vi fÄr nya bostÀder, lokaler och skolor att erbjuda till de som ska bo kvar och till nya som ska bosÀtta sig hÀr.

Vi har en landsbygd med potential att vÀxa, vÄra fjÀll och skogar lockar till sig besökare frÄn nÀr och fjÀrran, LKAB gÄr som tÄget, rymdindustrin vÀxer och vi har otroligt duktiga entreprenörer i andra nÀringar.

För ett fortsatt bra samhÀllsbygge behöver vi alla ta del av det som pÄgÄr. Med samverkan och samarbete stÀrker vi samhÀllsbygget, vÄr historia och framtid. Vi Àr Kiruna!

LĂ€s mer om