Torsdag den 30 augusti 2018 strax efter klockan halv elva lämnar Kirsten Holme och Claes-Göran Persson tingsstället i Kiruna. Rättegången mot piloten som de menar orsakade deras sons död är avslutad. Det har gått nästan tre och ett halvt år sedan Einar Holme förolyckades under ett segelplansläger i Pirttivupio den 6 april 2015. Kirsten Holme sade under rättegången att hon och maken Claes-Göran, efter Einars död, överlevt men inte levt. När de fick olycksbeskedet befann de sig i Lund för att hälsa på döttrarna Agnes och Felicia.
– När vi kom hem från Lund och klev ur brorsans bil på Träarbetaregatan...samma natt bestämde vi oss för att enda orsaken vi har att leva vidare nu är för att vi har Agnes och Felicia, säger Claes-Göran.
Han beskriver det som att en del av dem dog då. Då hade de redan genomgått den obeskrivliga sorg det innebär att förlora ett barn. 1994 dog deras äldsta dotter Amanda i en ovanlig form av cancer – bara sex år gammal. En händelse som format familjens liv sedan dess.
– Men skillnaden när Amanda dog var att då kändes det som att alla hade gjort allt. Amanda var en riktig kämpe, myndigheterna hade ställt upp och vården hade uttömt sina resurser. Det fanns inget mer att göra, säger Kirsten Holme.
Redan när de fick sjukdomsbeskedet kom det med en allvarlig tankeställare.
– När vi började ana att det kunde sluta på värsta sätt för Amanda beslöt vi att ta varje dag som att hon skulle överleva. Annars hade det varit som att hon redan dött, berättar Claes-Göran.
De fortsatte med att fira födelsedagar och Amanda fick en plats på dagis och dagiskamrater.
– Alla gjorde allt för att hon skulle leva till fullo varje dag.
Amanda dog 1994 – då var Agnes fyra år och Felicia två. När Kirsten blev gravid med Einar kom det med en fantastisk glädje för döttrarna som hade en enormt nära relation till sin lillebror. 2015 gick Einar Holme sista året på Rymdgymnasiet i Kiruna och han hade redan bestämt sig för att studera teoretisk fysik i Lund. Hans systrar hade hjälpt honom att ordna boende på Michael Hansens – där de också bott.
– De såg så fram emot att få ta hand om honom när han flyttade ner, säger Kirsten.
Sommaren 2016 beslutade sig för att gå tillsammans till nedslagsplatsen. De ville helt enkelt vara på platsen där Einar dog.
– Då gick vi fyra upp tillsammans med Kirstens syster Gro.
Väl där byggde de ett röse till minne av Einar. Hösten kom och Kirsten gick i pension.
– Då satt jag och stirrade in i en vägg. Och var nöjd med det.
Något som oroade Agnes och Felicia som uppmuntrade sin mamma att skaffa en hund – vilket också skedde. Föräldrarna hade innan olyckan haft planer på att lämna Kiruna och flytta närmare döttrarna. Claes-Göran sökte och fick jobb i Malmö och snart flyttade de ner till Lund för att vara närmare döttrarna. Under samtalet med föräldrarna berättar Kirsten Holme om Einars och hans vänner.
– Han hade många från Rymdgymnasiet som ofta hälsade på hos oss. Det var full fart.
– Men de var ett gäng virrpannor utan dess like. (skratt) När vi flyttade hittade vi gamla skolböcker och en kostym som var alldeles för stor för Einar som ingen verkade äga.
Hon berättar att ett av Einars stora intressen var att samla på och måla Warhammer-figurer. Han kunde sitta i timtal med ett öga för detaljer.
– Varje yxa hade pyttesmå blodstänk. Men de är spårlöst försvunna. Jag har varit i kontakt med klubben i Kiruna och de vet inte. Så jag undrar om någon av hans vänner har tagit reda på dem. Och om vi i sådana fall kan få tillbaka dem. Det skulle betyda mycket.
Tre och ett halvt år har alltså passerat sedan kraschen och familjens kamp att gå vidare har varit svår.– Vi har väldigt svårt att kalla det en olycka, sedan kan de juridiskt enas om olika saker. Men vi kan inte se en olycka. Detta var övermod och omdömeslöshet, säger Kirsten Holme.
Varför är det så viktigt att piloten döms? Känns det som att han inte har något ansvar annars?
– Ja, exakt så är det, säger Kirsten.
– Om han inte blir fälld så finns det ingen som är ansvarig. Då är det bara slumpen som bär ansvar och det finns inte på kartan, säger Claes-Göran.
De menar att straffet är betydelselöst – Einar är trots allt död och inget kan vara värre än det. Nu återstår väntan på domen.
– Vi vet inte hur vi kommer att reagera när vi får utslaget. Men efter de här dagarna känns det som att vi är bättre förberedda ändå.
Kirsten Holme säger att de pratat om att se tingsrättens dom som ett avslut.
– Vi pratade lite innan om det. Det blev tal om överklagande, men vi tänker att blir han fälld ser vi det som ett avslut. Blir han friad blir det svårare...
Piloten har under rättegången nekat till att vara skyldig till oaktsamhet och har i förhör sagt att han inte kunde ha handlat på något annat sätt än det han gjorde. Dom förkunnas den 27 september 2018.