Rudolf, 82, hyllar sin annorlunda bror med en bok

Det är hans barn, döttrarna Britt, Berit och Barbro som vill uppmuntra hans kärleksfulla gärning som också utsetts till veckans ros i NSD.
- Vi barn är jättestolta över vår pappa. Han kunde inget om datorer men ville ändå börja med att skriva en bok. Han är envis och när pappa bestämt sig går han inte att stoppa, säger dotter Britt Agstam.
82-årige änklingen Rudolf Åhlund bläddrar i sin minnesskrift " Lambert ett annat liv" som han själv bekostat och tryckt upp i 50 exemplar.Lambert föddes på 20-talet som fjärde av sex barn i syskonskaran i Norra Fällfors utanför Älvsbyn.
- Vid förlossningen drogs min storebror ut med tång och fick plötsligt svåra kramper. Lambert led av epelepsi och utvecklades inte heller normalt, säger Rudolf Åhlund.
Guds straff
Vissa barn som avvek från andra blev inte så väl behandlade.Det ansågs som en skam och Guds straff att få sådana barn.
- Ofta hölls barnen gömda för andra människor, men det gjorde aldrig mina föräldrar med Lambert. Det fanns ingen särskola på 30-talet så Lambert placerades som sjuåring på en uppfostringsanstalt. Min bror, som inte kunde göra sig förstådd, blev en hackkyckling och fick ta emot både örfilar och slag.
Det blev för mycket för familjen som föredrog att själv ta hand om sin son. Lambert tyckte mycket om att hugga ved. Han erbjöds också arbeten från grannar.
- Ofta fick han utföra arbeten som ingen annan ville utföra och ibland fick han inte ens mat för sitt arbete. Det hände också att Lambert blev utskrattad, förlöjligad och bland annat kallad idiot och dumskalle för att han inte alltid förstod vad som skulle göras, säger Rudolf Åhlund.
Han har också ljusa, fina minnen av sin älskade bror.
Stark och känslosam
- Lambert var känslosam och tyckte om att kramas. Det gjorde han ofta. Flickorna kramade han om ordentligt. Lambert var stark så det kanske inte var så roligt att hamna i hans nypor. Men han visste inte bättre.
Lamberts liv avslutades 2002. De sista åren bodde han på ett gruppboende i Älvsbyn där han stortrivdes.
- Jag villeberätta om min bror för att minnet av honom ska finnas kvar. Lambert har alltid blivit sedd som en belastning för samhället. Det är vardag i dag för våra förståndshandikappade.
- Kanske kan boken om min bror bidra till att andra med handikapp av olika slag kan få ett bättre liv, säger Rudolf Åhlund.

Rudolf, 82, hyllar sin annorlunda bror med en bok

Rudolf Åhlund saknar sin älskade och annorlunda storebror, Lambert. Han vill hedra sin bror genom att skriva om hans svåra liv.- Lambert ska inte glömmas bort bara för att han var utvecklingsstörd.