Centerpartiet har länge drivit frågan om regional eller lokal beskattning av naturresurser och går till val på att intäkterna från fastighetsskatten för vattenkraftverk ska tillfalla de regioner där kraftverken finns. Partiet har bland annat inspirerats av Norge, som har liknande modeller.
– I de allra flesta länder där man har vattenkraft och liknande resurser stannar en större del av resurserna i de samhällen som finns allra närmast. Det här är ganska naturligt, säger ekonomiskpolitiske talespersonen Emil Källström (C).
Alla kommuner i Norrbotten har en skattesats som är högre än den genomsnittliga. Dessutom slår SKL fast att kommunsektorn kommer att bli än mer utsatt ekonomiskt de kommande åren och att mångmiljardbelopp behöver tillföras för att dagens välfärdsnivå ska kunna behållas.
Vattenkraftverkens fastighetsskatt genererar i dagsläget årliga intäkter på ungefär fyra miljarder kronor, men den summan minskar avsevärt i takt med att skattesatsen just nu trappas ned. Enligt den blocköverskridande energiöverenskommelsen ska skatten sänkas från 2,8 procent till 0,5 procent av taxeringsvärdet till 2020. Något som, enligt SVT, gör att intäkterna stannar vid 770 miljoner. Fortfarande ett stort och betydelsefullt tillskott för kommunerna, anser Emil Källström.
– Det hade förenklat situationen avsevärt, självklart.
Centerpartiet vill se en bred skattereform under nästa mandatperiod och hoppas kunna införliva vattenkraftsförslaget i en sådan uppgörelse.
– Absolut kommer det vara ett av våra krav, men man måste också tala klartext. Det krävs att fler än Centerpartiet driver den här frågan.
En som inte vill att naturresurser ska beskattas lokalt är landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Han anser att det skulle skapa nya klyftor mellan kommunerna, i stället för att jämna ut dagens ojämlikhet.
– Det är inte så att alla kommuner har vattenkraft eller gruvor. Det är klart att en kommun med mycket vattenkraft tackar och tar emot, men grannkommunens resurser kanske skulle minska, säger Sven-Erik Bucht.
I stället hänvisar han till det kommunala skatteutjämningssystemet, som både Bucht och Källström anser måste ses över för att skillnaderna mellan kommunernas skattesatser ska bli mindre. Mellan Täby, med lägst kommunalskatt, och Dorotea, med högst, skiljer sju kronor.
– Inte acceptabelt. Man måste se över hela systemet. Det går inte att hålla ihop ett land om skillnaden blir så stor, men det är ingenting som pengar från vattenkraft eller gruvor kan lösa, säger Bucht.
Sänkta kommunalskatter i framför allt Norrlands inland är enligt Källström ett måste för att orterna ska vara attraktiva att både verka och bo i. Stabilare kommunal ekonomi och större offentliga investeringar skulle kunna få fart på både inflyttning och företagande.
På sikt ser C gärna att skatteintäkter från såväl skogsbruk som gruvnäring stannar i regionerna, men i nuläget finns inga sådana förslag.
– Vattenkraften står först i kön och är ett naturligt ställe att börja på, säger Källström.
Det är i gruvnäringen de största pengarna finns. Varför har ni inget förslag om den också?
– Dels skapar gruvnäringen, till skillnad från vattenkraften, väldigt mycket värden och skatteintäkter lokalt. Den är arbetskraftsintensiv och betalar bra löner som i sin tur betalar kommunalskatt. Men det är ett naturligt nästa steg när frågan om vattenkraften är löst.