Egentligen heter platsen Glad, men den tillhör Västra Vitåfors utanför Vitå, en bit inåt landet från Råneå.
Nisse Engfors är född och uppvuxen i de här trakterna. I Glad har han bott sedan 1954.
Hyssjar på älgen
Han går grusvägen ner från huset till ängen som är fylld av lingrävmaskiner av olika årsmodeller. Han stannar till och hyssjar och pekar på älgen som till hälften syns i buskaget.
Sedan kliver han in i grävmaskinen som är från 1968 - och startar den. Nöjd visar han att den fortfarande fungerar.
- Det började när jag var liten då jag samlade på muttrar till cykelhjulen. Hela livet har jag velat återanvända saker, säger Nisse Engfors.
Det är totalt tolv grävmaskiner som står på ängarna nedanför huset. Han skulle vilja ha dem under tak. Han vet att det finns många som är intresserade av maskinerna.
- Mellan 1900 och 2000 har det varit en fantastisk utveckling. Det var i slutet av 1800-talet som det kom grävmaskiner med kedjor i. Grävmaskinerna har gjort ett otroligt arbete. Det är en fantastisk teknik.
Den första lingrävmaskinen köpte han 1974.
- 1964-1977 blev det mycket vägbyggen och andra byggen. Jag hade rätt mycket jobb. Jag knallade på och köpte maskiner då och då. Jag har tyckt om dem.
Hans fru Anna bjuder på kaffe i köket med ljusblå skåpluckor. På en av stolarna slår sig katten Maja ner och tittar på alla som sitter runt bordet. Tvärs över vägen ligger hans barndomshem. Nu håller en av döttrarna på att renovera det.
Egen hemsida
De har haft jordbruk. Fram till för tre år sedan fanns 25 kor kvar, men innan dess var de så många som 50. Nu när de inte längre ska skötas har Nisse mer tid att jobba för sitt museum. Han har redan en hemsida som heter Vitåfors maskinmuseum. I hans intresse ingår även entreprenadmaskiner.
- Nu ska jag på konferens i Norrköping för att lära mig hur man driver museum med maskinsamling.
För hoppet är att få allt under tak innan han lämnar det här livet.
Sedan var det det här med Vitåfors. Det Vitåfors många känner till är nedfarten till Malmbergsgruvan.
- Jo det är härifrån det kommer. Det var några från Vitåfors som åkte upp och jobbade i gruvan och då fick den platsen också det namnet, säger Nisse Engfors.