Efter 20 års tystnad och en tillvaro fylld av skuld, skam och mängder av alkohol för att döva känslorna rann Kristoffer Johanssons, 38, berättelse ur honom. Under ett telefonsamtal till sin nya chef Suvi Johansson, 44, berättade han att han blivit sexuellt utnyttjad som barn.
– För att våga ringa drack jag mig kanonfull. Trots det så minns jag varenda ord.
Kristoffer växte upp i en by i Västerbotten och barndomen präglades under många år av en mardröm. En person i hans närhet, en idrottsledare som han stod i beroendeställning till, förgrep sig på honom i åratal.
– Jag spelade hockey och gubben hade en ledarroll. Han visade ett osunt intresse för oss pojkar och lockade in oss på ett slugt sätt. Han erbjöd sig att skjutsa oss till badhuset, bjöd hem oss till sig och började sakta men säkert att tänja på gränserna. Vi var bara barn och förstod inte vad som hände.
Kristoffer berättar att mannen bjöd hem unga pojkar till sin bostad. Där visade han porrfilmer för 12-årigarna och ville lära dem att onanera.
– Han kallade det för sexualundervisning och hävdade att det var normalt. Han nästlade sig in i mitt liv och jag hade svårt att värja mig när närmandena blev allt värre och slutade med regelrätta våldtäkter.
Kristoffer säger att mannen förgrep sig på honom i bastun på badhuset och i mannens sunkiga lägenhet.
– Jag kände mig alltid äcklad och smutsig och kunde aldrig duscha tillräckligt länge för att bli av med den känslan. Helst skulle jag ha skurit av mig penisen. Jag hade ingen att anförtro mig åt. Gubben sa ofta ”det här vill inte din pappa veta om”.
Mannen brukade också berätta om andra pojkar som han utnyttjat sexuellt.
– Det var äldre, väletablerade personer som jag kände till. Genom att berätta vad han gjort med dem fick han allt det vidriga att låta normalt. Jag skulle i princip vara stolt över att få vara med i den ansedda klubben.
Kristoffer höll sig för sig själv och berättade ingenting om övergreppen för vare sig vänner eller familjen. Han valde att börja gymnasiet på en annan ort och efter flera år upphörde övergreppen, men skammen, skulden och känslan av smuts fortsatte att gnaga.
– På jobbet fungerade jag bra och jag skaffade mig fru och barn. När vi fick vår första son drabbades jag av en enorm ångest. Jag bröt ihop. Hur skulle jag kunna skydda den lille från att bli utsatt så som jag blev? Jag dövade känslorna med alkohol men kunde fortfarande inte prata om vad det var som gnagde i mig.
Kristoffer säger att det sexuella har fungerat för honom, men annan sorts beröring har varit omöjlig. I många år var det bara hans mamma som fick krama honom.
Kristoffer berättar att han vädjade om hjälp en gång tidigare när han sökte läkarvård eftersom han drack för mycket och hade sömnsvårigheter.
– Jag tog min syster i handen och var beredd att berätta allt för både henne och för överläkaren. Men när jag sa till doktorn att jag mådde väldigt dåligt svarade läkaren: Det gör ingenting. Du hör till de veka. Det var inte svaret jag behövde, säger Kristoffer och skakar på huvudet.
Läkaren gav honom sömnpiller men inget mer och Kristoffer tystnade igen. Han fortsatte att döva ångesten med alkohol.
– Om inte Suvi blivit min nya chef hade jag kanske inte levt idag. Jag kände omedelbart ett förtroende för henne och när jag lättat mitt hjärta såg hon till att jag fick hjälp av en terapeut som är specialiserad på sexuella övergrepp.
Det första samtalet om Kristoffers mörka hemlighet blev inte det sista. Suvi och Kristoffer blev ett par. I dag är de gifta och samtalen har fortsatt.
– Efter det första förlösande samtalet med henne blev mina axlar flera ton lättare, och trycket över bröstkorgen släppte. I terapin fick jag lära mig strategier för att hantera mina känslor, det 12-stegsprogram som jag sedan gick var också väldigt nyttigt.
Kristoffer planerar att börja föreläsa och engagera sig i föreningen Rise, Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen.
– För mig är det viktigt att lyfta problemet med att även pojkar utnyttjas av pedofiler. Fler måste börja prata om det. Enligt statistiken tar det 30 år innan män som utnyttjats som barn vågar berätta. Det är alldeles för länge. Att lägga skulden där den hör hemma är ett viktigt steg mot att bli fri.