Det är utmärkt att Sverige äntligen fått en debatt om välfärdspolitiken och att fler nu talar om vikten av mer pengar till vård, skolor och omsorg istället för stora skattesänkningar.

Den här ledarsidan har länge pekat på behovet av större insatser. Som jag noterade i en ledare 25 september har det gjorts en hel del från regeringshåll. Men det behövs mer. 

 

Den åldrande befolkningen gör att välfärden behöver 90 miljarder mer fram till 2026 enbart för att klara dagens kvalitet i vård och omsorg, enligt regeringens beräkningar. 

Vill man även förbättra löner, arbetsvillkor och standard i verksamheten, vilket ju inte är helt orimligt, krävs dessutom ytterligare ett antal miljarder varje år. 

Det kostar att ha folk som tar hand om de gamla på äldreboendet eller barnen i förskolan. 

 

I onsdagens partiledardebatt i riksdagen var statsminister Stefan Löfven också tydlig med att regeringen kommer att leverera mer pengar till välfärdspolitiken i år och kommande år.

"Ja, det kommer att behövas mer pengar till kommuner och regioner. Välfärdspolitiken kommer att alltid först för S", underströk Löfven.

 

Statsministern betonade även att han vill skjuta till betydligt mer pengar än de tre miljarder kr som Moderaterna talar om.

"Det räcker inte. Det är för snålt", sa han.

 

Löfven ifrågasatte med rätta även Moderaternas finansieringsförslag.

• Moderaternas förslag om att skrota extratjänster och andra arbetsmarknadsåtgärder skulle leda till att redan utsatta grupper på arbetsmarknaden istället tvingas gå till kommunernas socialkontor för att klara sig. 

• M:s krav på att slopa av investeringsstödet för byggandet av hyresrätter, dessutom i ett läge när konjunkturen redan viker, riskerar att minska byggandet ännu mer.

 

Till detta ska läggas Moderaternas totala ointresse för att göra något åt problemen i sjukförsäkringen.

Ulf Kristersson (M) fortsätter att beskriva den borgerliga sjukförsäkringsreformen som höjden av politisk genialitet, trots ständiga larmrapporter om människor som blir utförsäkrade och förlorar sin ersättning.

 

Mot den bakgrunden borde också Jonas Sjöstedt (V) akta sig för att bli en del av Moderaternas och Kristdemokraternas fulspel mot den S-ledda regeringen och Januaripartierna.

Januariavtalet må ha sina brister. Men det har även många förtjänster – och framför allt är det bättre än det som faktiskt är alternativet, en ren högerregering med M och KD understöd av Sverigedemokraterna.