En god vardag?

Som det ser ut nu så har ingen tid med de gamla. Vi måste dessutom rotera runt så att de gamla absolut inte får någon trygghet alls.
De vet ju inte ens vem som kommer och om det är personal eller vad. De har ingen meningsfull vardag utan sitter dag ut och dag in och ser personalen springa.
Jag är glad att mina anhöriga slipper det. Det där med att gå ut är ju bara att glömma, vem har tid med det?
En gammal dam sa någonting sant till mig: "När man ingenting gör orkar man inte äta, ej heller sova".
Sen är det ju de som är dementa. De påverkas ju när det är mycket ombyte bland personal, då sover de sämre. Det känns otryggt för det blir för mycket intryck som de inte klarar av.
Jag hörde talas om den goda vardagen för våra äldre, var är den? Jag vill inte ställa mig bakom orden "den goda vardagen" för jag tycker det är pinsamt att säga så när det handlar om ren förvaring.
I stället för medmänsklighet ska vi medicinera ner dem så de är tysta.
Ska det verkligen vara så?

På utbildningen jag gick sades det att vi ska göra det lugnt och tryggt för våra gamlingar. Det är ju raka motsatsen.
Öjagården gjorde rätt som påtalade det hela.