Plötsligt - cirka 40 kilometer väster om staden Mazar-e-Sharif - exploderar en bomb under terrängbilen, den så kallade Galten.
- Allt blev svart. Jag blev medvetslös direkt, säger David Ström från sin sjuksäng på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
"Ville göra en insats"
Han är uppvuxen i södra Sverige, gjorde lumpen i Arvidsjaur och utbildade sig vidare inom Nordic battle group på I 19 i Boden.
- Ända sedan lumpen hade jag siktat på utlandstjänst. Det kändes som en bra chans när vi erbjöds att åka till Afghanistan.
I början av maj 2009 anlände han till Mazar-e-Sharif, där de svenska trupperna har ingått i FN:s fredsbevarande styrka.
- Det var omvälvande, många intryck. Till en början var allting lugnt men i och med valet i somras blev det mycket oroligheter. Mitt kompani var ofta beskjutet av talibanerna.
Hittade bomber
Efter den kaotiska valutgången höjdes beredskapen.
- Vi var beredda på en upptrappning av våldet. Ingen trodde att valet skulle gå smärtfritt.
När endast två veckor återstod innan avslutat uppdrag och hemfärd kom den ödesdigra onsdagen i november.
David Ström menar att soldaterna var väl underrättade om riskerna.
- Vi hade hittat bomber i området samma vecka.
Den hemmagjorda bomben briserade med förödande kraft och den afghanske tolken dog. Samtliga svenska soldater skadades svårt - värst var det för David Ström och den andre norrbottniske soldaten, en 22-årig Tärendöbo.
Räddningsinsatsen fördröjdes. Först efter två timmar undsattes soldaterna av amerikanska helikoptrar.
- De var långt bort, helt enkelt. Kanske skulle det ha underlättat med svenska helikoptrar men det är inte säkert, säger David.
"Drömliknande tillstånd"
Efter intensiv behandling i Afghanistan flögs David Ström, som siste sårade svensk, nedsövd till Uppsala, där det dröjde innan han återfick medvetandet.
- Jag kände sån smärta, hade massor av morfin i kroppen och var i ett drömliknande tillstånd. När jag vaknade upp trodde jag att de hade flugit ned morsan till Afghanistan...
Han fick svåra benfrakturer i höger smalben och ett brutet nyckelben. Bombexplosionen innebar också att kotorna delvis trasades sönder i hans ryggslut.
Nu har ryggen opererats och ska vara i princip återställd. Men benfrakturerna tar lång tid att läka.
- Benen är så tunna, nu transplanterar de från höften. Det tar tid innan jag kan stödja mig på benet igen, minst ett år.
Han minns ingenting av själva bombattacken, "allt är en svart lucka".
Och han tycker att det är ganska skönt.
- Det är mer traumatiskt för de som klarade sig bättre och minns. Ju mer jag får höra, desto mer inser jag att jag hade en otrolig tur.
- Jag tänker mycket på den afghanske tolk som dog. Samtidigt återkommer känslan att jag faktiskt lever.
Har du träffat den andre norrbottniske soldaten?
- Vi har kramats, han är vid gott mod just nu. Men jag vill inte gå in på hans skador.
Många anser att Sverige borde dra tillbaka trupperna nu.
- Jag tycker tvärtom. De borde förstärkas. Men det ska också satsas på civila krafter, som kan bygga upp ekonomi och infrastruktur.
- Vi gjorde mycket nytta under valet, skyddade transporter av valurnorna och bevakade röstlokalerna tillsammans med poliserna. Soldaterna gör fantastiska insatser.
Fick medalj av ÖBHäromveckan fick han ta emot Försvarsmaktens medalj för internationella insatser av överbefälhavarae Sverker Göranson.
- Klart jag är stolt. Jag kommer bära medaljen på uniformen. Men det är tveksamt när den åker på nästa gång, säger David Ström.