Läs mer: Vändningen: Krisnämnden går bra
Förra veckan skrev Norrbottens Media om socialnämndens sensationella uppryckning med att få en budget i balans. Från att tidigare år ha gjort mångmiljonförluster går man nu jämnt ut i nämnden i Haparanda. Till vilket pris? Nu menar en del av personalen på Klippan att det är personalen – och i slutändan vårdtagarna – som får stå för notan.
2018 slopade man det gamla tre-tre-schemat som var för kostsamt för kommunen. Men det nya schemat var inte heller hållbart. Därför ska man 4 mars börja på ett nytt schema på som kommer att gälla i tolv veckor på boendet Klippan. Problemet? Personalen, åtminstone de som Norrbottens Media har pratat med, avskyr det. Detta trots att man nu till exempel erbjuder alla en chans till heltid.
– Det är så vidrigt gjort mot personalen. Över 30 år har man gett för kommunen och så är det sådant här man får tillbaka. Det här är det absolut vidrigaste som har gjorts här, säger en av de anställda.
Det nya schemat ska innehålla längre perioder med kvällsarbete, flera veckor i rad. Det är delade turer på helger. Sämre flexibilitet. Flera i personalen uttrycker sin oro för hur mycket själva arbetsbelastningen ska öka, men också för hur de ska klara av att ha sköta fritiden.
– Om du lämnar barnen på morgonen och sedan jobbar kväll får du inte se dina barn förrän morgonen efter när du lämnar dem igen. Tänk när det är så flera veckor i rad. Hur ska vi kunna träna som vi behöver för det här jobbet? Hur ska du kunna fortsätta med någon hobby? Hur ska vi klara av det här schemat när vi redan går på knäna?
Att vara rädd för förändringar är en sak. Men det här är något helt annat, menar undersköterskor som nu talar ut i Norrbottens Media. Och samma bild har en del sköterskor förmedlat till Haparandabladet tidigare i veckan.
Personalen funderar på att byta arbetsgivare. De är rädda för att många ska sjukskrivas och att det är gamlingarna på det särskilda boendet som kommer att drabbas hårdast.
– Det blir ju de som far illa. Om vi i personalen mår dåligt så blir ju inte bättre för de gamla på något sätt. Det är ju bara att kolla hur det ser ut redan nu, med alla avvikelser. Det kan gå till halv elva innan vi har fått i alla frukost en del morgnar och så är det lunch en timme senare. Vem vill ha mat då?
En i personalen fortsätter:
– Jag tror att det här kan leda till att en del säger upp sig. Det låter som det i alla fall. Många mår dåligt och sitter ju till och med och gråter.
Gråter ni på jobbet?
– Javisst.
Det finns en stor oro över hur schemat är utformat – och en ilska över hur det har gått till. De känner att de har blivit överkörda och inte fått något att säga till om. Och att cheferna bollar frågorna mellan varandra för att smita undan ansvaret.