Girjasmålet är nu inne på finalen i hovrätten i Umeå.
På måndagen var det dags för samebyns slutplädering genom advokat Peter Danowsky.
Målet handlar om vem som har rätt att bestämma över jakten och fisket ovanför odlingsgränsen inom Girjas sameby.
Staten anser att staten är markägare – och att staten därför har rätt att bestämma.
Samebyn ifrågasätter det.
– Vi vitsordar inte att staten är markägare. Det är staten som måste visa att den är markägare, säger advokat Peter Danowsky.
Han anser inte att staten kunnat visa när i historien som staten i sådana fall blivit ägare.
– Det finns ingen bestämd tidpunkt där domstolen kan haka upp en så pass viktig fråga som vem som äger ett så stort område.
Peter Danowsky hävdar också att staten aldrig tidigare gjort anspråk på att ha egen jakt- och fiskerätt i området som markägare.
Samernas jakt- och fiskerättigheter i området sträcker sig långt bakåt i historien. Rättigheterna bekräftades i renbeteslagen 1886.
Peter Danowsky betonar att det är det långvariga traditionella bruket av området för renskötsel, jakt och fiske som lett till rättigheterna, det är inget som tilldelats som en ynnest ovanifrån.
Samebyns rättigheter skrevs in i den första renbeteslagen 1886. Samtidigt fick staten uppdraget genom länsstyrelsen att förvalta upplåtelsen av jakt- och fiske i området, alltså att bestämma över jakt- och fiskekort till utomstående.
Men det har inget med markägande att göra, utan det var ett slags förmyndarskap enligt Danowsky.
– Det enda uttalade skälet är att samerna vid den tiden inte ansågs kapabla att hantera det.
Peter Danowsky yrkar på att Girjas sameby ska ha ensamrätt att bestämma över jakten och fisket.
I andra hand yrkar Danowsky på en delad rätt mellan samebyn och staten om domstolen kommer fram till att staten är markägare och har en egen jakt- och fiskerätt i området.
Domen i Gällivare tingsrätt i fjol innebär att samebyn har ensamrätt. Tingsrätten hänvisade till urminnes hävd.
Staten överklagade och menar bland annat att det inte kan vara urminnes hävd om samebyn inte kan knyta rättigheterna till bestämda personer, platser och tidpunkter i historien.
Det tillbakavisar Peter Danowsky:
– Jag har aldrig hört att man talar om sådana krav när man talar om urfolksrättigheter. Med ett sådant beviskrav skulle Sverige sannolikt inte uppfylla grundläggande folkrättsliga principer.