Sveaskog är den stora markägaren i det blivande vindkraftsområdet, men där finns också en nyttjanderättsinnehavare sedan lång tid tillbaka: samerna.
En sakägare till
– Det är viktigt i varje vindkraftsprojekt att man tecknar avtal också mellan rättighetsinnehavarna och exploatörerna. Inte bara med markägaren. Det gäller också Markbygden. Man måste förhålla sig till att det finns en sakägare till och det är samebyn, säger Blom.
När det gäller Markbygden så pågår förhandlingar.
– Det finns en förhandling som inte är avslutad. Exploatören har inte visat intresse att skapa ett långsiktigt affärsmässigt avtal, bara att ersätta skadorna som uppstår vid etablering, säger Anders Blom.
Han ger en bild av förvandlingen som kommer att ske i Östra Kikkejaurs vinterbetesland.
Först etableringen med nya vägar som bryts, många entreprenörer i arbete, dragning av nya kraftledningsgator. Sedan drifttiden med ett område som fått 40 mil nybrutna vägar och exponeras på ett helt nytt sätt.
”Ritar om kartan”
– Renarna följer plogade vägar och kanske hamnar i grannbyn. 40 mil nya vägar innebär fler människor i området. Det kommer att krävas mera utfodring och det är väldigt dyrt. Sedan vet vi inte om isblock kan slungas från nedisade snurror på djur och människor. Det finns ju inga erfarenheter av vindkraft i denna typ av trakter, säger Anders Blom och ger denna korta bild av förändringen:
– Storleken på denna satsning innebär att man ritar om kartan för samebyn. Det blir en helt annan rennäring än den som bedrivits de sista 1 000 åren.
Inga erfarenheter
Det saknas ännu erfarenheter av vindkraft i norra Norrland och umgänget mellan rennäring och vindkraft. Branschorganisationerna för vindkraften och rennäringen har tillsammans bett om pengar för att undersöka vad umgänget innebär. Det kan också ge vägledning till hur rennäringen ska kompenseras för intrånget.
– Grundidén är att ersättning kopplas till vad som produceras. Sedan får vi hitta lämpliga former för den årliga storleken, säger Anders Blom.