– Att man gemensamt inom barnonkologin och forskning har samlat erfarenheter är anledningen att man kommit så långt i att förbättra behandlingen för de här barnen, säger hon.
Hon förklarar att Neuroblastom kan vara svårt att upptäcka eftersom symtomen är ofta mycket diffusa.
– Vi ser att det ofta har det gått ett tag innan barnen hamnar här. Feber till exempel är ju symtom på så mycket, cancer är inte det första man tänker på. Det är bra när föräldrar står på sig. Många gånger är det de som ser att det inte står rätt till.
Björklund beskriver den behandling som Bakir och andra med neuroblastom får.
De med högrisktumörer får minst åtta cellgiftsbehandlingar var tionde dag. Sedan görs en utvärdering där man tittar på hur tumörerna har svarat på behandlingen.
När benmärgen är fri från cancerceller samlas stamceller, det görs i Huddinge i Stockholm.
Cellgiftsbehandlingen tar inte bort hela tumören utan det måste också till en operation. Tumören ligger ofta nära nerverna så det är svårt att veta om man fått bort allt. Därför får barnen efter operationen en högdosbehandling cellgifter.
Den behandlingen slår ut den egna benmärgen och det är därför barnen tidigare gjort en stamcellsskörd och cellerna kan föras tillbaka till barnet.
Efter det få de strålbehandling.
– Mitt i allt elände finns det så mycket positivt. Vi kan bota så många fler barn och familjerna vet att vi gör allt som går för deras barn, säger Björklund.