Äpplet drabbas av en japansk, musikalisk konstinstallation av den högre skolan sent på fredagskvällen. Kvartetten och instrumentalbandet Mono är i stan. Ryktet säger att över fyrtio mejl har skickats. Fyrtio mejl som bara handlar om backline och att Mono bara är villiga att spela på EXAKT likadana grejer som de lirar på hemma i Japan. Och att inget annat band får spela på deras grejer, bara dom själva.
Det är sådana här små historier som gör en festivalspelning betydligt mer intressant. Och Monos kompromisslösa inställning fortsätter in på scengolvet. De sitter mest och spelar, med böjda huvuden, totalt koncentrerade på att komma ihåg nästa Tekken-liknande combo på trettio seriekopplade gitarreffektpedaler. Samtidigt åstadkommer de en ljudvägg som fängslar publiken i ett öronbedövande, känsloframkallande, fluffigt Mono-moln.
Hur låter det? Alldeles, alldeles underbart.