Ronny Wernersson är flygchef i Umeå fallskärmsklubb. Han är såväl pilot som fallskärmshoppare. Både Ronny (till vänster i bild) och Umeå flygklubbs ordförande Mats Johansson var med i flygplansgruppen som såg till så att fallskärmsklubben kunde köpa in det nya planet.
Över ett år har gått sedan flygplanet SE-MES störtade mot marken och nio personer miste sina liv. På onsdag presenterar haverikommissionen sin slutrapport, som kommer att ge svar på vad som kan ha hänt den 14 juli 2019. Ombord på planet fanns nio personer. Åtta av dem var fallskärmshoppare. Den nionde var pilot. Ronny Wernersson är flygchef för Umeå fallskärmsklubb, han ansvarar bland annat för att utbilda piloter att fälla fallskärmshoppare, så även piloten som fanns ombord på SE-MES.
– Han var en lugn, försiktig och noggrann person. När man gjorde den dagliga tillsynen på maskinen så var han väldigt systematiskt. Det var en skärpt kille som var tekniskt lagd, säger Ronny Wernersson, flygchef för Umeå fallskärmsklubb, till Västerbottens-Kuriren.
Samma dag som olyckan inträffade gjorde Ronny och piloten tillsammans i ordning flygplanet, och flög sedan tillsammans.
– Jag agerade andrepilot och vi fällde hoppare som vanligt, säger Ronny och fortsätter;
– Det gick hur bra som helst. Vi parkerade planet och gick till klubbstugan. Folk gjorde sig i ordning, jag tog på mig min fallskärm och förberedde mig på att hoppa med en elev. Vi var med i andra lyftet. Tredje lyftet var fullbokat, så jag packade min fallskärm och tänkte vara med på fjärde lyftet.
I väntan på att planet skulle återvända tog Ronny en kopp kaffe och stod i dörröppningen till klubbstugan. Plötsligt skriker hoppledaren att Ronny ska komma ut. Han tittar upp mot himlen och ser hur flygplanet singlar ner mellan molnen.
– Det föll saker ur molnet, vi började att leta efter skärmar, men det enda som sågs var det här planet som roterade ner och delar av SE-MES. Det var otroligt overkligt att se. Det såg ut som ett modellflygplan.
Mats Johansson är ordförande i flygklubben, de har sina lokaler bredvid fallskärmsklubben. Under den ödesdigra dagen var han ute och flög när han fick höra över flygradion att en olycka hade inträffat. Han var den första som flög över olycksplatsen och han assisterade räddningstjänsten med att lokalisera det kraschade planet.
–Av räddningshelikopterns radiotrafik framgick ganska fort att det inte var akut att evakuera personer från vraket. Vi var dock fortfarande osäkra på om någon hade lyckats hoppa ut eller inte, säger Mats.
– Det var så ofattbart. De var på hoppfinal, de borde ha tagit sig ut, åtminstone några borde ha gjort det. Maskinen var så liten och trång så hopparna sitter direkt vid dörren, var den öppen så räcker det med att man har lutat sig ut, säger Ronny.
Ronny Wernersson och Mats Johansson.
Enligt haverikommissionens första rapport som släpptes under hösten 2019, stod flygplanets dörr öppen. Ronny förtydligar dock att man inte vet i vilket skeende som dörren öppnats. Flygplanet slog i träd på vägen ner och av bucklorna på dörren att döma kan de bara ha skett vid nedslaget. Frågorna inför slutrapporten är många.
– Vad kan ha hänt? Kan något ha gått sönder? Är det något jag har missat? Jag har ju ändå flugit med piloten ganska många timmar, de flesta i dubbelkommando. Det är lite ruskigt i efterhand att tänka: hade jag kunnat göra något annorlunda eller har jag missat något i hans utbildning? Vad hade jag kunnat göra för att förhindra det hela, säger Ronny.
Under den första veckan efter olyckan flög ingen från Umeå flygklubb. När det bekräftades att det inte var något fel på flygplansmodellen eller servicen som utförs av samma ställe som ser över fallskärmsklubbens plan, startade klubben upp sin verksamhet igen.
– Flygklubben var nedstämd ett tag, men inte på samma sätt som för fallskärmsklubben så klart. Det kanske låter hårt, men som pilot har man alltid en beredskap att det kan gå åt helvete. Det har man tränats i från att man satte sig i ett flygplan för första gången. Det händer inte ofta, men ibland går flygplan ner i backen, säger Mats.
"Han är en av änglarna, vi räknar alla likadant, piloterna är som klubbmedlemmar de också", säger Ronny Wernersson.
Även om Mats och Ronny inte hann lära känna piloten särskilt väl innan olyckan, finns några minnen. När till exempel Mats gjorde sitt första tandemhopp var det samma pilot som bar honom över molnen, som gick bort i flygkraschen. Ett av Ronnys minnen tillsammans med piloten var när klubben några veckor innan olyckan hade köpt ett nytt headset till flygplanet. Under en flygtur tillsammans tog den berörda piloten på sig det nya headsetet och Ronny ett av de äldre.
– Jag hade använt det nya headsetet tidigare och min telefon var uppkopplad mot det, vilket inte han visste om. När vi hade kommit upp på ett par tusen meters höjd så satte jag på musiken till Top Gun i hans lurar, han blev förvånad och tyckte att det var roligt, säger Ronny.
Gemenskap är något som skiljer fallskärmsklubben och flygklubben åt, dock finns en samhörighet för de piloter som fäller fallskärmshoppare. Det är vanligt i andra klubbar att piloter kommer ut och flyger och sen åker de hem. Så är det inte i Umeå.
– Han är en av änglarna, fortsätter Ronny. Vi räknar alla likadant, piloterna är som klubbmedlemmar de också. För länge sedan så kom piloterna ut bara för dagen. Nu har vi tur att vi har fått yngre piloter som kommer ut och vill hänga med oss.