Elin Siciliani från Djupviken har fortfarande en overklighetskänsla när hon tänker på vad som hänt.
Det har gått några dagar sedan det kraftiga regnovädret drog in över västra Tyskland. 31-åriga Elin Siciliani från Djupviken har fortfarande en overklighetskänsla när hon tänker på vad som hänt.
– En vän har förlorat sitt föräldrahem. Hans familj har blivit räddade men de väntar fortfarande på besked om andra nära och kära. Det är väldigt tragiskt, säger hon.
Hon och hennes man Francesco är inte själva drabbade av översvämningarna, de bor i Neuhäusel ungefär en timme bort och så pass högt upp att de inte ligger i riskzonen. Hon berättar att hon först inte förstod omfattningen av katastrofen.
– Översvämningar är väldigt vanliga i Tyskland, oftast inträffar de en gång per år, det känner alla till och man är förberedd. Därför tog det ett tag innan vi förstod hur illa det var. Det som hände nu var att även små floder svämmade över och det är väldigt extremt. Allt gick så fort och ingen var beredd, säger Elin Siciliani.
Hon berättar om deras vän som gick flera kilometer i torsdags för att få telefonsignal och ringa och berätta för anhöriga att han lever.
– Orten Ahrweiler där han växte upp är nästan helt raderad. Hans föräldrar bodde lite högre upp i ett trevåningshus där första våningen vattenfylldes från golv till tak, säger hon och fortsätter:
– Hans föräldrar satt på husets tak och såg den våldsamma floden och hur kroppar flöt förbi. De såg också en granne som skulle simma över för att försöka hjälpa någon på andra sidan gatan, men de såg aldrig att hon kom fram och vet inte hur det gick för henne.
Nu sjunker vattnet undan och allt fler avlidna hittas.
– Just nu vet jag att vår vän åkt dit. De går i bajs, allt är så smutsigt, kloakerna har kollapsat och det finns inget vatten, ingen el eller telefon, säger Elin Siciliani.
Elin, som tidigare hette Högberg, har bott i Tyskland sedan maken fick jobb för ett par år sedan. Själv jobbar hon vid ett universitet i närheten. Hon upplever att det finns en stor hjälpsamhet bland folk efter katastrofen och har själv gjort vad hon kunnat.
– Jag samlade ihop lite saker från andra och körde dem till den vän vars familj är drabbad. Det var spadar, stövlar, mat, kläder, husgeråd, ljus med mera. De som bor i Ahrweiler är uppmanade att tömma allt från sina hus på gatorna så att grävmaskinerna tar allt på en gång när de kommer, ingenting går ändå att använda.