Ralf Zarsteck och Sabine Schlüter bor i storstaden Bremen i norra Tyskland och kom till Jokkmokk via Tromsö, Narvik och Gällivare. I Jokkmokk tänker de stanna fem dagar, så de hinner inte uppleva marknaden den här gången.
– Kanske nästa gång. Det vore kul att se renracet, att se folk heja och skrika. Vi har sett två renar vid vägen i alla fall. Och när vi var på Grönland åt vi både ren och myskoxe, säger Ralf Zarsteck.
– Men ren smakar bättre, inflikar Sabine Schlüter.
De åker ofta till norra Europa på semester, men hittills mest på sommaren. Nu ville de uppleva polarnatten och tycker att Jokkmokk är en mycket speciell plats.
– Jokkmokk känns som en amerikansk westernstad. All snö gör att man inte ser några trottoarkanter eller asfalt, bara vita, breda gator kantade av hus, säger Ralf fascinerat.
Hittills har de bland annat besökt museet Ajtte.
– Det är ett viktigt museum om samernas historia som jag hoppas har många besökare. Särskilt barn och ungdomar borde få se och lära.
I övrigt har de tagit det lugnt och njutit den vackra naturen i omgivningarna.
– Vi behöver inte så mycket aktiviteter när vi besöker en ny plats, vi vill känna av atmosfären, promenera längs gatorna och prata med ortsborna. Vi tycker mycket om folket här. De är vänliga, trevliga, artiga och lite tystlåtna. Och väldigt hjälpsamma.
Vad tycker ni om kylan?
– Det är inte så farligt som det låter. I Tyskland känns det kallt när det är minus fem. Här är det skönt, en torr kyla Jag vill inte åka till ställen där det är mer än 25 grader varmt, så här är det OK, säger Sabine och skrattar.
Vad är det bästa med Jokkmokk?
– Det är snön. Ljudet av snön, kall snö, den gnistrande skyn, och en svag vind som viner i mörkret. Himlen är som kinesiskt porslin i rött, orange och blått, tycker Ralf.
– Jag har åkt skidor Schweiz och Österrike många gånger men aldrig hört det här ljudet förut. Njitt, njitt, njitt, låter det, säger Sabine.
Vad är största skillnaden mellan Bremen och Jokkmokk?
– Bremen har 480 000 invånare, så största skillnaden är storleken. Och tempot. I storstäder som Bremen är det ständig rörelse utan egentligt syfte, så är det inte här.
Efter Jokkmokk vill de uppleva det frusna havet i Luleå innan de tar flyget hem till Bremen och arbetena som it-företagare och kulturarbetare. Med sig tar de alla intryck som de fått av den lilla staden med de breda gatorna uppe i norr. Ralf Zarsteck säger:
– Ni kan skatta er lyckliga som har den här platsen. Försök att bevara den, ta hand om den, och låt den inte växa – om möjligt.