Surströmming - den fixar de själv

Vi möter de två herrarna vid Åke Öhlunds stuga alldeles vid havet på Trundön utanför Rosvik. Ove Larssons fru Ruth är också med. De två är åretruntboende en bit bort på ön.
Där vi sitter på gården kan vi se in i bodan där burkmaskinen står. I år blev det mellan 50 och 60 burkar med "Södra Trundöns surströmming af Öhlund & Larsson" som den egentillverkade delikatessen heter.
Fiskas på våren
- Det är 30 kilo fisk. Före rensningen var det 50 kilo, säger Åke Öhlund.
Strömmingen fiskas under lektiden på senvåren. Den läggs i hårt saltat vatten, så kallad saltlake, i öppna kärl. Efter några dagar rensas fisken - huvudet och innanmätet tas bort - och förs över i tunnor med lock med ny saltlake med något mindre saltmängd för jäsning. För att få i gång jäsningsprocessen krävs värme och under den första tiden måste fisken röras om ofta för att den ska bli jämnt saltad. När strömmingen börjat jäsa får tunnorna ligga i 15-18 graders värme i upp till åtta veckor. Sedan burkas den.
- Vi börjar med att fiska kring midsommartid och burkar omkring mitten av augusti, säger Ove Larsson.
Gott betyg
Öhlund och Larsson säljer sin surströmming till släkt och vänner och berättar att den har fått gott betyg. Ruth Larsson har smakat årets produkt på morgonen innan vi kommer och ger den väl godkänt.
- Men vissa år har vi misslyckats. Ett år slutade saltmätaren fungera. Fisken jäste sönder på grund av för lite salt och vi fick slänga allt.
- Förra året fick vi bara lovord. Då blev det 160 burkar, säger Ove Larsson.
Mängden surströmming beror på fiskelyckan respektive år. Åke Öhlund berättar att sälen ställer till trassel liksom storskarven.
- Storskarven fanns tidigare bara i mindre mängd längst ute i havsbandet. Nu finns det hundratals utspridda i hela skärgården. Det handlar om en fågel som äter fisk, skiter ner klipphällarna och dödar all växtlighet där den drar fram. Den lämnar efter sig en spöklik död natur, säger han.
Önskar skyddsjakt
Problemet med storskarv är påtalat för länsstyrelsen och de två fiskarna önskar skyddsjakt.
- I Västerbotten får de skjuta 400 per år. Men det är så klart att skärgården där är mindre och skarven märks mer än i Norrbotten, säger Åke Öhlund.
Strömmingsfisket kan trots allt vara väldigt lyckosamt. Ruth Larsson visar en bild på en rekordfångst i sin mobiltelefon. Det ligger 300 kilo strömming på fiskebåtens botten!
- Jag skulle vara med på en skolavslutning den dagen men fick ringa och säga att jag inte kunde komma. Ove behövde min hjälp att ta hand om fisken, säger hon.
Fin etikett
Ruth Larsson brukar liksom Åke Öhlunds fru Doris också vara med vid burkningen av surströmmingen. Och Ruth har gjort den fina etiketten till burkarna. På den finns till och med en snapsvisa. Den heter "Surströmmingsfisken" och sjungs till Mors lilla Olle-melodin. Den går så här:
"Surströmmingsfisken
i magen gick.
Undrade varför
ej sällskap han fick.
Ropade högt:
Var är nubben i kväll?
Låt mej få se honom snart
är du snäll."
Ingen vinstaffär
Surströmmingstillverkningen är en rolig hobby för Ove Larsson och Åke Öhlund. Sin utkomst får de som arbetsledare i lastbilsverkstaden på Bil & Traktor i Luleå respektive stolplinjebesiktare i bolaget Svensk linjebesiktning som ägs av Hundskolan i Sollefteå.
- När det gäller surströmmingen når vi i bästa fall nollresultat. Det är ingen vinstaffär och det är inte meningen heller. Det är roligt att bevara en gammal tradition, säger Åke Öhlund och tillägger:
- Sedan är det bra att ha egen fisk om EU förbjuder surströmmingen på grund av dioxinhalten.