Sattajärvibon Lars Patomella spänner på sig turskidorna och glider ut på sin dagliga inventeringsrunda i Tornedalen, uppdraget är att ta reda på hur många lodjur som finns i området, hur många kärlekspar som följs åt i skogen och var de vandrar.
- Ett fantastiskt jobb. Jag får vara ute i naturen och jag träffar många människor som berättar spännande historier, säger Lars Patomella.
Samtidigt är han också besiktningsman för årets lodjursjakt som precis avslutats. Vid besiktningarna ska han säkerställa att lodjuren har jagats på lagligt sätt, skjutavstånd, plats, hur stor lodjuret är, den ska märkas och det ska avgöras om det är en hane eller hona.
- Det kan vara svårt att avgöra kön på kattdjur. Så jag tar en tumstock, en hona har mellan tre och fyra centimeter mellan hålen och hanarna mellan fem och sex centimeter.
Spåras i snön
Förr användes kattpäls mot tandvärk, nu tas skinnet tillvara eller så stoppas lodjuren upp av jägarna, priset för att stoppa upp djuret är runt 10 000 kronor.
Det är många djur som vandrat i skogen under det senaste dygnet, råttor, hermeliner, rävar, en ripa, harar och lodjur har lämnat spår efter sig. Skidorna glider tyst på snön och när Lars Patomella stöter på ett nytt lodjursspår ska det säkerställas. Han mäter och fotograferar.
- Det är alltid lika intressant.
Sedan ska spåret följas i 500 meter, delar spåret på sig och det visar sig att det är två lodjur som följt i varandras spår ska de spåras i tre kilometer, för att konstatera om de är ett par som sällskapar eller om de viker av åt var sitt håll.
- Ibland håller de bara varandra sällskap en bit. Det är tungt att spåra i snön, ibland är jag så svettig att ryggsäcken fryst fast på ryggen.
Vänner och ovänner
Lars Patomella skrattar och blickar ut över nejden. Han har alltid varit intresserad av naturen och dess invånare och det är inte helt okontroversiellt att han nu arbetar åt länsstyrelsen. Förr var han renskötare, i 21 år och då var inställningen till rovdjur självklar och han har haft många förtroendeuppdrag, bland annat i renskötarnas rovdjursgrupp och som fackombud. Han har också arbetat i gruvan i Gällivare och åt Statens geologiska utredning, mätt magnetfält och letat efter sprickfria berg och mycket annat.
- Jag har blivit mer och mer miljömupp och det här jobbet är enkelt på det sätt att allt är noggrant kontrollerat och allt ska fyllas i exakt, det är detaljstyrt och föreskrifterna är tydliga, men visst har jag fått gliringar, man får sina vänner och man får sina ovänner, säger Lars Patomella och konstaterar att en räv passerat alldeles intill spåret av en ripa.
- Ripan klarade sig undan, säger han och stakar vidare.
Rovdjur är ständigt aktuellt och då och då kommer vargrapporter. Erfarenheten säger att han inte behöver kasta sig ut i skogen direkt.
- I ett fall av hundra stämmer det, sedan förra sommaren verkar det som att det ökar med varg. Det pratas mycket om hybrider, men de vargar som varit här har varit äkta.
Det är samebyarna som larmar om rovdjur och när de är säkra på sin sak kallar de dit Lars Patomella som kvalitetssäkrar spåren.
Vargflytten från Tornedalen
Han var med när vargparet från Tornedalen flyttades.
- De har stannat kvar och bildat revir där de flyttades, det är otroligt glädjande.
Han berättar om dagen när vargparet fångades in efter att under en hel månad blivit spårade av två renskötare, samebyns viltspårare. Vargarna hade dödat två älgkalvar på en sjö där de hade hållit till under flera dagar och så anlände fiskeflyg från Porjus och Jämtland tillsammans med veterinären.
- Det var vargspår överallt. Efter 15 minuter var de bedövade, allt gick väldigt bra.
Förr fick renägarna ekonomisk kompensation för döda renar, nu för rovdjursspår.
- Förra året hittade vi 13 familjegrupper av lo i Tornedalen, nu har vi hittat tolv, det finns mindre smådjur i år. Nu har vi omkring 80 lodjur i Tornedalen.
Han säger att många är arga på lodjuren, inte minst för att de gärna äter rådjur. Förr jagade jag också lodjur, men inte nu mer, jag kan ju inte ringa ut mig själv att besiktiga djuret.
Med sig i skogen har han alltid en nödsändare, att mobiltelefoner inte är att lita på vet han. Han har aldrig behövt använda nödsändaren.
- Men den är bra att ha. Titta vem är det som gått här fram och tillbaka, en liten hermelin, säger Patomella.
Lars Patomella var också den som besiktigade det sista lodjuret som sköts i Tornedalen, under det här årets lodjursjakt.
- En fin hona. Det här är nog det bästa jobb man kan ha, men nu är det dags för älgskav, säger Lars Patomella när han lastar in skidorna i bilen efter dagens inventering.