Begreppet Meänmaa myntades ordentligt 2007 när föreningen Meänmaa tinkerit, senare endast Meänmaa, grundades 2007. En av föreningens grundare Herbert Wirlöf ritade meänflaku, eller tornedalsflaggan som den även kallas och som vajade 2006 för första gången.
2008 användes begreppet Meänmaa även av Pajala och Kolari kommuner i ett projekt som skulle stärka samarbetet mellan kommunerna. Det var en gemensam satsning inför vad man då trodde skulle bli en blomstrande gruvverksamhet på både finska och svenska sidan och flaggan blev en given symbol.
Ambitionerna var höga och målet var att ha ett gemensamt kommunval 2020. Dåvarande kommunalrådet Bengt Niska (S) var drivande från kommunens sida och styrelseordförande i projektet som finansierades exempelvis med cirka sju miljoner kronor i stöd från EU. Ett kontor i det gamla tullhuset inrättades symboliskt vid gränsen mellan Pajala och finska Kolari där projektledaren. Men projektet dog sakta och obemärkt ut. Idag är Bengt Niska ordförande i STR-T, svenska tornedalingarnas riksförbund.
Idag används inte begreppet Meänmaa längre inom den kommunala verksamheten. Pajalas ena kommunalråd Anna Kumpula Kostet (V), var då ledamot i fullmäktige och säger så här om det före detta projektet.
– Det en god ambition av samverkan mellan kommunerna. Man kanske tog för stora grepp från början och glömde att vi är olika länder, traditioner och kulturer. Vi hittade inte varandra och jag tror att det var därför det dog ut.
Kumpula Kostet säger att kommunens innebörd inte var ihopkopplat med föreningen utan att det snarare var en trend.
– Det var mycket "meän" ett tag, juniorit, acatemii och vaimot så jag tror att det var en förlängning på det hela. Tänker man på ordets egentliga innebörd är det ju historiskt att vi var ett och samma land så på det sättet ganska passande.
Idag jobbar Pajala kommun med meänkieli genom att ha en minoritetshandläggare som ska värna om kommunens minoritetsspråk och de statliga pengar som tilldelas kommunvis fördelas till olika projekt.
– Ett exempel är ordboken som är riktad mot vård- och omsorg och läromedel och lexikon för barn. Det är inte bara en som producerar material och det finns alternativ och det är bra, säger Kumpula Kostet.
Anna Kumpula Kostet säger att hon tycker att börjar ge sig med konflikterna inom språket även om det fortfarande finns konflikter även om det var hårdare positioneringar när pengarna kom.
– Vi pratar på olika sätt på olika delar och då är det svårt att vara fundamentalistiska när vi ser olika på identiteten på språket så till den punkten har vi inte kommit ännu. De flesta meänkielitalande bor inte i Tornedalen utan spritt över hela Sverige, och det är en annan intressant aspekt om hur vi äger rätten att förvalta språket.
Minoritetsspråkens förvaltningskommuner i länet har dessutom väldigt olika sätt att jobba på sett till bevarandet och utvecklingen av språket säger Kumpula Kostet.
– Det hade varit viktigt att hitta ett nätverk mellan kommunerna, och jag vet inte varför vi inte kan lyckas. Ett annat problem är även att vi har kommit olika långt i arbetet och att det inte finns någon gemensam satsning på projekten, säger Kumpula Kostet.
Bengt Pohjanen, medgrundare till föreningen Meänmaa, har avböjt från att kommentera och att medverka i artikeln.