Det krävs att hålla näten i fångsarmarna i bra skick så man effektivt kan leda in smolten till smoltfällan där de kan få sändarna inopererade.
Via två fångstarmar i Torneälven utanför Haparanda leds unga havsöringar och laxar in i en fiskfälla. De unga fiskarna kallas smolt och ska alla få en sändare inopererad. Med tekniken akustisk telemetri kan forskarna följa deras liv och rörelse när de kommer ut i havet.
– Smolten är de unga individerna av laxen och havsöringen som är på väg ut i havet. De föds uppe i lekområdena och stannar sedan kvar i älven i 2–3 år i olika yngelstadier - parr, stirr och genomgår sedan en fysiologisk förvandling för att kunna gå ut i havet, berättar Gustav Hellström, som är fiskforskare vid Statens lantbruksuniversitet SLU i Umeå.
Lauri Ryynänen, forskningsassisten vid finska Luke, håver upp några små havsöringssmolt med assistans av forskningsmästare Kari Pulkkien. Gustav Hellström, SLU, och experten Jarno Jääskeläinen, Luke, tar snart itu med sina uppgifter.
Kring 20-25 centimeter är fiskarna när de förses med sändare.
Ute på ett flytande vindskydd vid smoltfällan står Gustav Hellström och hans tre kollegor från finska Naturresursinstitutet, Luke. De har under morgonen fångat smolt och nu är Gustav i full färd med att operera in den lilla svarta cylinderformade sändaren i de bedövade fiskarna. Ett några centimeter långt snitt i buken med en skalpell och så in med sändaren. Så syr han igen med några stygn. De mäter längden och registrerar andra parametrar innan fisken får kvickna till i vattenbehållare och kan släppas ut i älven.
Sändaren som opereras in i smolten. Den arbetar med ultraljudssignaler med en speciell identitetskod som gör att man kan följa de vilda fiskarnas rörelser och vandringar på individnivå.
Signalerna från sändarna som är inopereade i fiskarna uppfattas av de här akustiska mottagarna som finns utplacerade på många platser i Haparanda skärgård . Den kan känna av en fisk på upp till 500-700 meter.
– Under de här veckorna så kan enligt beräkningar så mycket som två miljoner laxsmolt passerar längs Torneälven ut i havet. Finnarna sätter upp den här smoltfällan varje år och kan då räkna smolten för att se hur produktionen utvecklas. Då har man kunnat se på de sista femton åren har laxens utveckling gått i raketfart uppåt, säger han.
Med stor försiktighet sätter Gustav Hellström ett två centimeter långt snitt i buken för sändaren. Det gäller att fisken överleva så den kan sända signaler under lång tid.
Under åren 2018–2022 genomförde de ett projekt där SLU och LUKE tittade på vuxna laxars och havsöringars lekvandringar i Torneälven med biflöden, men även i Lainio och Muonioälvarna. Med en teknik som kallas radiotelemetri kunde de med flygpejling och fasta antenner följa fiskarna så långt de kunde simma på både svensk och finsk sida.
– Normalt skulle laxen gå genom Torneträsk upp på fjället över trädgränsen, men de här åren hade de en sjukdom som gjorde att de stannande närmare havet.
Sändaren petas in i buken på smolten.
Några stygn senare så är smolten är ingreppet klart. Nu ska fisken bara kvickna till innan den släpps ut i älven igen.
Havsöringen var dock inte sjuk så där kunde forskarna se beteenden som överraskade dem.
– Den stora majoriteten av Torneälvens havsöringar går upp på sensommaren och hösten. De leker inte utan övervintrar. Påföljande sommar fortsätter de lekvandra och leker påföljande höst. Sedan övervintrar de innan de går tillbaka till havet. De är uppe i älven i två år, vilket öringar i andra älvar inte är, säger Gustav Hellström.
Lauri Ryynänen, Kari Pulkkinen, Jarno Jääskeläinen och Gustav Hellström är klara med märkningen av smolt. Projektet är ett samarbete mellan SLU och Naturresursinstitutet då Torneälven är en gränsälv.
Torneälven är en betydelsefull älv när det gäller laxen.
– Laxen är den stora ikoniska arten för Torneälven. Det är den älv i hela Östersjön som står för mer än 50 procent av produktionen av lax. Älven är en juvel och några tror att det är den mest produktiva vildlaxälven i världen för Atlantlax.
Ett år räcker batteriet i den akustiska mottagaren innan det behöver bytas. Ett 70-tal mottagere lägger de ut. "Vi använder samma system för att undersöka havslekande harr", säger Gustav Hellström, SLU.
Efter att ha undersökt fiskarnas vandringar upp i Torneälven tittar man nu på främst havsöringens beteenden ute till havs i projektet finansierat med pengar från fritidsfiskarnas licenser.
"Vi tar hjälp av lokala fiskare för att placera ut mottagarna på lämpliga platser i Haparanda skärgård", säger Gustav Hellström.
– Vi tror att laxen rör sig ganska fort ut från kustområdena ner till södra Östersjön. Havsöringen däremot är mer lokal och hänger i området. Vi vill titta på var fisken lever och dör. Även beteende och vandringar, men även vilken yta de utnyttjar. Något som är av vikt för förvaltningen, säger Gustav Hellström.