Källarförrådet är fullt av barnkläder och leksaker för olika åldrar. Det är barnen – och de ensamma mödrarna – som Ingemar Wester, 41, ömmar extra för.
– Jag och mina bröder växte upp med en mamma som försörjde oss ensam. Vi hade mat på bordet, men nog kunde det vara knapert emellanåt.
Ingemar säger att han alltid skänkt både pengar och saker till insamlingar och välgörenhet, men för ett år sedan kände han att han ville göra något mer. Tillsammans med sambon Annika Norén, 40, startade han Facebookgruppen Nödhjälp (Töre/Kalix) och det dröjde inte länge innan han fick de första nödropen.
Vissa människor behöver hjälp vid ett extra kärvt tillfälle, andra behöver stöttning under en längre period. Som den unga ensamma mamman som saknar stöttande föräldrar och behöver allt ifrån stöd med att få en egen bostad, till att fylla den med möbler och köksgeråd. Eller mamman som genomgår skuldsanering och får stöd i form av nya kläder till barnen och en matkasse då och då.
– Målet är att hjälpa mammorna så att de på sikt ska komma på fötter och klara sig själva. Det är själva andemeningen med hjälpverksamheten, säger Ingemar och berättar att han också ofta hjälper asylsökande som saknar varma vinterkläder.
Ingemar bor i Töre med sambon Annika och barnen Sara, 9, och Elise, 4. Under veckorna jobbar han i Kiruna och på helger och ledigheter kör han ut kläder och saker till dem han hjälper.
– Ibland hinner jag bara hem från Kiruna innan jag kör iväg med en klädsäck på kvällen. Jag brinner verkligen för att hjälpa de som har det svårt, säger Ingemar och berättar att hela familjen stöttar verksamheten och är involverad i arbetet. Sambon Annika sorterar insamlade plagg. Familjen vill bara dela ut hela, rena och bra saker.
– Även barnen tycker att det är roligt och viktigt. Det har hänt att Sara kommit hem från skolan och berättat att något barn saknar mössa. Då har vi skickat med några mössor med henne, som hon vågade dela ut efter ett tag, ler Ingemar och konstaterar att det känns fint att barnen får med sig solidaritetstanken redan som små.
Januari är en av årets fattigaste månader, många har satsat sista kronorna på julfirandet. Ingemar står redo att lindra nöden.
– Vi kan inte hjälpa alla, men varje gång jag känner att vi gjort en insats känns det varmt i hjärtat. Det är min drivkraft.