Två tredjedelar av Sveriges räddningstjänstorganisationer har svårt att rekrytera deltidsbrandmän till sina brandstationer, hälften av dem har svårt att behålla befintliga deltidsbrandmän, enligt uppgifter som MSB samlat in avseende hur det såg ut vid årsskiftet. I Norrbotten uppges fem räddningstjänstorganisationer ha svårt att behålla anställda brandmän.
Anders Karlsson bor med sin familj i Töre utanför Kalix. Under flera år bollade han livet som deltidsbrandman med sitt ordinarie arbete i Luleå, men för drygt åtta år sedan tog han beslutet att sluta som brandman.
– När de här små kom var det inget alternativ att vara kvar, säger han och tittar på sin dotter.
– Jag var tjänstledig först ett år och tänkte ”nej, det funkar inte”. Det var den sociala biten som gjorde att man var tvungen att sluta.
Under tiden som Anders Karlsson arbetade som deltidsbrandman jobbade han också skift på sin ordinarie arbetsplats.
– Jag jobbade nätter och hade ledigt på veckor, det var lättare. Sedan hade man inte de här små.
Han beskriver trots det att mycket arbete gick åt till att få ihop vardagen med skift på jobbet och jour hos räddningstjänsten.
– Man fick pussla hela tiden och det gick inte alltid. Då var man tvungen att meddela räddningschefen att ”det funkar inte”. Jobbet måste gå före och det är jobbigt i längden när man ska pussla och ha sig.
Att gå tillbaka till jobbet som deltidsbrandman igen är ingenting som Anders Karlsson verkar sugen på.
– Nej, jag värdesätter fritiden mer. Ersättningen är ingen höjdarersättning, men det är inte det viktigaste när man går med där. Det är fritiden jag värdesätter mer, det blir bara viktigare och viktigare.
Vad tror du behöver göras för att folk ska söka sig till räddningstjänsten?
– Jag tror de måste försöka få lokal arbetskraft att ansöka dit och att det blir förståelse från arbetsgivaren, att de kanske får stöttning av något slag, så det blir okej att släppa dem mitt på dagarna. Det måste till, annars kommer deltidsbrandkåren försvinna.
Han tro inte att frågan kommer lösa sig automatiskt.
– Så länge jag varit med har det alltid varit jagande efter folk som kan vara intresserade och så är det väl fortfarande. De frågar ju mig också om jag inte ska börja om men nej, det är inte värt att offra fritiden och familjen för det.