Förutom Jimmy Kauppis reduceringspuck till 1-2 i den andra periodens inledning fanns det ingenting i Kirunas spel som ingav något som helst hopp.
Ska sanningen fram lyckades laget knappt skapa en handfull målchanser under hela matchen och att det dröjde 19 minuter innan det första riktiga skottet på mål avlossades är besvärande fakta i sammanhanget.
Men playoff är playoff och precis allt kan hända. Hemmafavör betyder ofta skillnaden mellan avancemang och säsongsslut.
Emellertid: väldigt mycket – för att inte säga allt – i Kirunas spel måste bli avsevärt mycket bättre lagom till i morgon eftermiddag.
– Vi gör helt enkelt en riktigt dålig match. Skridskoåkningen, som normalt är ett av våra adelsmärken, fanns inte där i dag. Men det känns skönt att det är match snart igen, kommenterade Anders Spaak.
Av det nervösa Tingsryd som med nöd och näppe slog ut Västervik ur den första kvalronden syntes i går ingenting, vilket heller inte talar för Kiruna fortsättningsvis.
Hemmalaget var bättre på allt men den stora skillnaden handlade om pucktempot. Kiruna var inte med från start och fick i panik ägna sig åt att parkera i egen zon med fyra fem man. Offensiven var som ett urladdat batteri och målvakten Andro Michel såg med flera fina ingripanden till att frisera läget till det bättre inför andra perioden vid underläge 0–2.
Reduceringspucken ledde till något som kunde tolkas som en scenförändring, men det var inte tillräckligt för att Tingsryd skulle tappa fokus.
Två snabba mål betydde istället 1–4 och när Kirunaspelarna gled ut till spel i tredje perioden kändes det som om de mer gick in för att hålla sig skadefria än att tokjaga efter en kvittering som tedde sig omöjlig.
Det återstår att se om vilsenheten i defensiven och det dysfunktionella anfallsspelet kan förbytas i ett mer gediget lagspel.
Om inte tar det slut i morgon.