Hon väver själv textilierna och har även ett intresse för återbruk. Bland annat kan man i hennes kreationer återfinna inslag av vävda ranor, alltså de väggbonader som var så populära i Norrbotten för några decennier sedan.
–Jag experimenterar med återbruk och syr kläder av tyger som jag vävt själv. Det ska vara naturmaterial rakt igenom.
Kärleken till Tornedalen och det textila hantverk som hon minns att framförallt kvinnorna stod för fick henne att vilja söka rötterna genom att själv börja väva och arbeta textilt.
Som sextonåring flyttade Marianne till Stockholm och började jobba som frisör. Men efter en lång karriär som frisör och stylist var det något inom henne som började längta efter att skapa med händerna. Det föranledde henne till att relativt sent i livet gå en högre tvåårig konsthantverksutbildning på Handarbetets Vänner i Stockholm.
–Det har varit en dröm att lära mig väva. Kursen innehöll många delar till exempel textilhistoria.
Att hon började med textilt hantverk ser hon som en fortsättning på frisöryrket då det i båda fallen handlar om ett slags ”textil” känsla i händerna. Hon jobbar fortfarande som frisör på deltid och delar sin tid med att gå och väva i en kollektiv vävstuga i Stockholm.
Det hon visar upp på Formexmässan är bland annat ett slags långkappor, en del sydda av ullplädar.
–Kapporna är tänkta att man ska kunna vara fin till vardags. Om du så bara har pyjamas på dig när du ska ner till närköpet så täcker kappan allt, säger Funck.
I Övertorneå bibliotek hänger en utsmyckning i form av en väv, signerad Marianne Funck.