Idén till pjäsen ”När vi träffade varann” fick regissören och manusförfattaren Joakim Rindå efter flyktingkrisen 2015.
– Det här var en historia som kom till mig både personligen och i möten med många andra. Jag insåg att jag fått många nya vänner och några av dem hade blivit som familjemedlemmar. Jag såg också att det var erfarenheter som många andra människor gjort på olika platser i landet, man hade mötts intensivt på ett sätt som sätter spår i livet, berättar han.
Tillsammans med dramatikern Ninna Tersman växte en teaterpjäs fram. Joakim Rindå reste runt till flera orter i Sverige och träffade människor som engagerat sig i att ta emot flyktingarna.
– Jag startade i Norrbotten och träffade personer i Haparanda och Boden och Piteå och var intresserad av att höra hur mötena gått till. Det har varit intressant att se hur människor mötts, inte minst på mindre orter där språkcaféer, idrottsföreningar och byalag har varit snabba och viktiga för att bereda plats för människor att komma in i samhället.
Under arbetet utkristalliserades två huvudkaraktärer – den 71-åriga Eivor som den svenska tanten och Abdu en kille i 20-årsåldern som lämnat familjen i Syrien och på egen hand flytt till Sverige. Under det närmaste året har pjäsen vuxit fram successivt. Att det blev just en äldre kvinna och en yngre man förklarar Joakim Rindå med att det ofta är så engagemanget ser ut.
– Det fanns en poäng för mig att lyfta fram den äldre kvinnans engagemang och jag tänker att hon är viktig både som kulturbärare och relationsbärare. På alla träffarna jag varit har det återkommande kommit berättelser som Eivor, det är den äldre kvinnan som möter upp, tar sig an och vågar ta det extra steget att släppa in någon utan att vara rädd för relationerna som uppstår. Jag upplever att kvinnorna med livets erfarenheter blir modiga och kompetenta och kan vara där för varandra.
Varför just kvinnor, män kan ju bära på samma livserfarenhet?– Om jag ska spekulera så finns det en skillnad. Kvinnor ges allmänt ett större ansvar för relationer och familj och det vi tränar på blir vi också bra på. Det är en sida vi ser av att det finns en obalans i jämställdheten vilket generellt gör kvinnor mer relationskompetenta.
Pjäsen hade premiär den 30 september i Gnosjö och har Joakim Rindå beskriver mottagandet som överväldigande.
– Det är fantastiskt, jag har aldrig varit med om något liknande. Jag märker att det finns en längtan av att höra den här typen av berättelser och att teatern är en bra mötesplats för dem. Vi märker också att det kommer nya publikgrupper till oss och många, precis som Abdu i pjäsen, är nya i landet och kan identifiera sig med honom. Att publiken dessutom sitter runt skådespelarna gör också att varje föreställning blir olika och att många samtal och nya möten skapas.
”När vi träffade varann” spelas i Boden den 25 oktober och dagen därpå i Haparanda.