Det är ett glatt gäng som tar emot på Rönngården eller Trivselgården som det också kallas i folkmun.
Gruppboendet har åtta boende med demenssjukdomar, alla bor i egen lägenhet på markplan.
Ytterdörren är olåst och i hallen hänger bilder på samtliga för att skapa en mer personlig atmosfär.
En gammal skrivmaskin, ett antikt sminkbord, burkar och prylar från förr ger en ombonad känsla.
Personalen - vårdbiträden och undersköterskor - består av nio personer fördelade på 7,7 årsarbetare.
De är ett väl sammansvetsat gäng som jobbat tillsammans i många år och umgås privat.
- Du ska ha kul på jobbet, då blir det bra! Det här är ingen arbetsplats som du går till bara för att du inte fick något annat jobb, det här är vårt andra hem, säger Siv Kero som tillägger att om hon och kollegorna utstrålar arbetsglädje så smittar det av sig
på alla i boendet.
Nyckeln till den goda omsorgen är, enligt personalen, en kombination av olika saker.
De nämner ett gemensamt synsätt, respektfullt bemötande av de boende och deras anhöriga och vikten av en värdig ålderdom.
- Det är viktigt att få fortsätta vara den du är, att få göra saker tillsammans med andra, att uppleva ett sammanhang, att känna sig behövd och nyttig, säger Siv Kero som berättar om utflykter till bärskogen, snöskottning, studiebesök till hembygdsgården, en ladugård eller kanske kyrkan, temadagar och andra återkommande aktiviteter.
"Gubbarna vill ofta fortsätta att skotta snö och sopa bron. De är vana att göra det. Du är samma människa som du alltid varit, även om du bor här" säger Siv Kero.
En dag per år ger sig boendet av på en resa bakåt i tiden.
I år gjorde de "resan" tillsammans med hemtjänstgrupperna.
- Då täcker vi över tv-apparaten och klär oss i gamla kläder. I år kärnade vi smör och halstrade fisk. Vi släpade hit en gigantisk ko, ett utställningsexemplar från byns butik, för att få rätta känslan. Vilka diskussioner som kom igång, trots att många är dementa kommer historierna fram!
Här är gemensamma väckningar, frukost på bestämda tider och samtidigt sänggående för alla boende lika uteslutet som att låsa in människor, binda fast dem eller att få färdiglagad mat levererad.
Maten består av husmanskost och mat som ätits i trakten i alla tider.
På Rönngården är det potatis som gäller, inte ris och pasta.
Grönsaker serveras kokta och sallader är ovanliga.
De lagar all mat på plats, ofta tillsammans med boende.
Någon vill skala potatis, någon annan tycker sig ha skalat tillräckligt i sitt liv.
- De äldres behov, inte rutinerna, styr dagen. De boende får sova tills de vaknar och då får hon eller han frukost. Ingen dag är den andra lik och vi stressar aldrig, säger Inger Karvonen.
Det innebär att grötpannan kan åka fram även om natten.
- Vaknar man och har svårt att somna om, kan det hjälpa med en macka och gröt, säger Siv Kero.
De tornedalska starka traditionerna lever vidare på boendet.
- Bastun värms flera gånger varje vecka, säger Inger Karvonen.
En fin bastukammare är nästa projekt på äldreboendet.
Att sköta om dementa människor har sina specifika krav som kräver insikt.
Anhöriga har fått lämna de boendes levnadsberättelser, som personalen har nytta av när de boendes eget minne sviker.
- När minnet sviker, orienteringsförmågan blir sämre och kommunikationen blir svårare måste boendemiljön vara välbekant och trygg. Aktivitet, stimulans, gemenskap, vila och avskildhet ger goda förutsättningar för det, säger Inga-Britt Paavo.
Rönngården är så gott som alltid de boendes sista hem.
Att komma människor nära och vara med dem de sista dagarna i livet är ömsom givande, ömsom krävande.
"Vi är tusenkonstnärer" säger Siv Kero som ser boendets utmärkelser som ett sätt att höja yrkets status.
Dels för dem som nu jobbar, dels för att kommande generationer ska välja yrket.
- Vi vet att vi är bra och vi vågar tala om det!