Det är en solig dag i Svappavaara. Det skulle kunna vara vilken försommardag som helst, men just nu försvinner stora delar av byn. Rivningen är planerad sedan länge och alla känner till den. 159 fastighetsägare har sålt sina hus till LKAB, för att företaget ska kunna starta brytning i Leveäniemi dagbrott. Men trots att de känt till den kommande rivningen länge finns en tydlig känsla av sorg och vemod bland Svappavaaraborna när det nu verkligen händer.
– Det känns vemodigt, Vargbacken är ett fint område. Kanske de äldre, som är uppvuxna där, känner ännu mer vemod. Samtidigt vet man att LKAB behöver området och man accepterar det, säger läraren Ann-Helen Waara-Stålnacke.
Hon efterlyser ett större ansvarstagande från det statliga företaget.
– Det hade varit mer okej om de samtidigt hade byggt nytt. Jag hoppas att LKAB tar sitt ansvar och börjar bygga med tanke på allt de får av bygden. Svappavaara borde få ta del av vinningen, säger hon.
Cecilia Nejden kommer precis ut från Konsum. Hon har inga band till Vargbacken, men känner många som har det.
– För mig är det dubbla känslor. Det är trist att det försvinner, samtidigt lever vi av gruvan. Jag har kompisar som berörs på ett mer känslomässigt plan av det här än jag.
Hon får medhåll av en man som vill vara anonym. Han jobbar på ”däruppe” säger han.
– Det är inte speciellt roligt, det är ju gamla hus där. Min farfar hade ett hus där.
Rivningen kommer att pågå under hela året. Allt eftersom kommer området att inhägnas.
– Det är tragiskt att folk måste flytta, men nödvändigt för gruvans del. Jag känner nästan alla äldre som bodde på Vargbacken och jag tror att de förstod att det var nödvändigt att de flyttade för gruvans skull, säger 88-årige Allan Falck, som jobbat på LKAB i 40 år.