Kunde ha blivit byggnadsminne
Ormen långe kunde ha gått ett annat öde till mötes.Men i maj 2001 valde länsstyrelsen i Norrbotten att avslå en begäran om en byggnadsminnesförklaring.
Den gången räddades byggnaden av att Svappavaara åter blev en mottagningsort för flyktingar från framför allt Kosovo.
Hösten 1999 fanns de som ansåg att Ormen långe borde skyddas mot framtida rivningsplaner.
Ansökan avslogs
Sex personer, verksamma vid Institutionen för konstvetenskap vid Umeå universitet, ansökte om en byggnadsminnesförklaring vid länsstyrelsen i Norrbotten.
I maj 2001 kom beslutet att avslå ansökan. Man lutade sig bland annat mot den kulturhistoriska värdering av byggnaden som Norrbottens museum hade gjort på länsstyrelsens uppdrag.
Här noteras att Ormen Långe var tänkt som en del i arkitekten Ralph Erskines storslagna plan för "Den arktiska staden" när LKAB öppnade gruvbrytning i Svappavaara på 1960-talet.
Byggprojektet bantades dock kraftigt och det var bara Ormen långe och 52 egnahem som kom att förverkligas av visionen.
"Främmande inslag"
Ormen långe framstår därmed som "en del av ett ofullbordat projekt som framhäver bristerna i helhetssyn och anpassning av skala. Byggnaden saknar sin tänkta omgivning och blir därmed ett främmande inslag miljön",
Om länsstyrelsen hade bifallit ansökan hade ägaren Kirunabostäder tvingats ta att helt annat ansvar för huset.
- Ett byggnadsminnesmärkt hus ska underhållas så att det inte förlorar sitt värde. Och det får inte rivas. Det finns bara något enstaka fall där det har hänt ändå, säger Jeanette Aro, antikvarie vid länsstyrelsens enhet för kulturmiljö.
Kostsamt
Det hade förstås blivit kostsamt att varmhålla ett till stora delar tomt hus. Kanske hade man i alla fall kunnat hålla fukt och mögel borta från huset för att i framtiden kunna återställa lägenheter.
Det hade gett ett helt annat bostadsläge för dagens Svappavaara.
Så jobbar vi med nyheter