Han är snowboardpionjären från Malmberget som gjorde sina första hopp på en snökulle i Piteå.
För Duo berättar Ingemar Backman om sitt historiska rekordhopp, den svåra olyckan, livet som pokerproffs och planerna på att bygga hus – i Svanstein.
Ingemar Backman var 14 år när han första gången såg en snowboard. Året var 1990 och platsen Vallsberget i Piteå där tre killar surfade ner för backen på en bräda. Den där nya grejen. Ingemar Backman iakttog dem med stort intresse. Han hade som nioåring flyttat till Piteå från Malmberget och var sedan många år en hängiven skateboardentusiast. När han såg snowboardkillarna kände han att han bara måste få testa ett åk.
– Snowboard var väldigt nytt på den tiden och jag hade ingen aning om att man kunde åka skateboard på snö, säger han.
På julaftonen samma år fick han sin första bräda och började träna på snödrivor och kullar för att klara av den nya utmaningen. Han visste inte då att han bara fem år senare skulle ha en egen snowboardmodell och att han skulle komma att bli en av sportens mest profilstarka åkare.
Från snödrivorna och kullarna fortsatte Ingemar Backman till Vallsberget och vidare till Dundret och Riksgränsen.
Och världen.
Han utmärkte sig tidigt med sin orädda fartfyllda åkning och det var tydligt att han hade talang.
– Efter ett snowboardläger i Riksgränsen började jag tävla i Svenska cupen. Det gick bra för mig samtidigt som jag lärde känna mer och mer folk inom snowboardvärlden. Mitt intresse bara fortsatte att växa.
Tävlingsframgångarna resulterade i sponsorkontrakt och från säsongen 1994/95 var Ingemar Backman heltidsproffs. Han reste världen runt och blev ett välkänt namn inom snowboardvärlden. För alla dem som stod utanför den snabbt växande sporten var han dock fortfarande okänd, ända fram till en solig dag i maj 1996. Då förändrades allt på grund av ett enda hopp. En sanslös backside air som var långt före sin tid.
I sin sista start i quarterpipetävlingen King of the hill i Riksgränsen tog Ingemar Backman så mycket fart han mäktade med nedför den ojämna backen mot hoppet.
– Redan när jag var halvvägs upp i luften så hade jag hoppat högre än jag någonsin gjort tidigare, och sedan fortsatte jag några meter till, berättar han.
Hoppet mätte 8,5 meter och innebar att Ingemar Backman skrev in sig i historieböckerna. Tidigare hade ingen hoppat högre än cirka fem meter.
Händelsen fick ett stort genomslag och blev Ingemar Backmans genombrott. Han hamnade på framsidan på flera snowboardtidningar och hoppet beskrevs som banbrytande. 20-åringen hade tagit sporten till en helt ny nivå, det fanns plötsligt ett före och ett efter.
Rekordet stod sig i fem år innan Heikki Sorsa från Finland slog det 2001. För Ingemar Backman kom det inte som någon överraskning. Efter 1996 började man överge snödrivorna och de naturbyggda hoppen. I takt med att sportens popularitet växte blev anläggningarna proffsigare.
– När alla plötsligt började åka quarterpipes så förstod jag att det bara var en tidsfråga innan mitt rekord skulle slås.
Ingemar Backman fick två år senare vara med om ytterligare en historisk händelse. Det var OS i Nagano 1998 där snowboard debuterade som olympisk gren. Backman var uttagen att försvara de svenska färgerna men kom till OS-lägret med dåliga förutsättningar.
Sex veckor innan tävlingarna hade han skadat nyckelbenet under ett åk och tvingades därför ta smärtstillande sprutor varje dag.
Under träningsåken dagarna innan OS-tävlingarna kunde han inte göra sina åk fullt ut på grund av smärtan. Taktiken blev i stället att under stillsam åkning lära känna halfpipen så bra som möjligt för att sedan satsa allt på ett kort.
Det lyckades inte.
Ingemar Backman föll i kvalet och kvalificerade sig inte till finalen.
–Jag hade förberett mig jättebra så det kändes naturligtvis jättetråkigt att jag inte kunde prestera mitt bästa.
Skadorna har alltid varit närvarande för Ingemar Backmans. Under en uppvisning i Gala Yuzawa i Japan 2008 höll det på att sluta riktigt illa. Efter två hopp utan problem bestämde han sig för att göra en 360, snurra ett helt varv, ett trick som i vanliga fall är vardagsmat för Ingemar Backman. Men snurren i kombination med att vinden bromsade farten gjorde att han inte lyckade flyga över hela hoppet. Han flög en halvmeter för kort och landade hårt på den isiga kanten.
– Jag slog i ryggen och studsade ner för hoppet innan jag landade på ryggen igen.
Han tappade luften av smällen men såg inget blod och kunde själv gå åt sidan för att sätta sig och hämta andan. Men det började aldrig kännas bättre.
Tvärtom.
– En skoter hämtade mig och tog mig till ett annat ställe i backen där man undersökte mig. Men eftersom ingenting var brutet så hittade man ingenting.
Ingemar Backman fördes vidare till ett sjukhus där han röntgades och det konstaterades att hans lungor var punkterade. Läkaren beskrev det som att de hade exploderat.
– Lungorna hade krympt till två små russin och jag kunde inte andas själv utan fick hjälp via syrgas. De sa att om jag hade kommit en halvtimme senare så hade jag inte överlevt.
Det var även en skada som bidrog till att Ingemar Backman blev pokerproffs i mitten av 00-talet. Under en rehabilitering började han spela nätpoker i lägenheten i Skellefteå där han då bodde. Han vann en nätturnering och kvalade in till en stor pokerturnering i Österrike. Framgångarna fortsatte hela vägen till finalbordet och Ingemar Backman blev tillfrågad av sin sponsor, sajten Martinspoker, om han ville ingå i deras team.
Sedan följde tre år med poker på heltid i tävlingar som World series of poker, World poker tour och European poker tour. Ingemar Backman satt vid pokerbord i städer som Las Vegas, Los Angeles. Monaco, Barcelona och London.
–Det var spännande och kul de två första åren men sedan blev jag lite less. Man reste till samma ställen och trots att det gick bra för mig så var det till slut inte lika roligt längre.
Ingemar Backman har inte deltagit i en snowboardtävling sedan Blackberry Open i Riksgränsen 2011 – slopestyle/freestyletävlingen som i år firar 10-årsjubileum. Utanför Sveriges gränser har det gått åtta år sedan han sågs i tävlingssammanhang. Han är fortfarande en profil inom snowboard som kör uppvisningar, är domare under tävlingar samt åker runt och gör reklam för produkterna från snowboardföretaget Allian och klädföretaget WESC som han var med och startade 1999.
Snowboard handlar inte längre om att träna på svåra hopp utan om friåkning för glädjens skull – precis på samma sätt som det en gång startade. Kontakterna och vännerna i branschen finns kvar och han följer i princip allt som händer i snowboardvärlden.
Hur har sporten utvecklats sedan du började?
– Allting har naturligtvis blivit så mycket större. Snowboard är fortfarande en livsstil runt om i världen med influenser från skateboard och surfning, men skillnaden är att det i dag finns stora tävlingar som X-games och OS som gör att snowboard syns mer.
– Tävlingsdelen har utvecklats jättemycket och blivit mer akrobatisk. Och konkurrensen är mycket tuffare. Tidigare kunde man friåka, åka halfpipe, slopestyle man kunde åka allt och klara av att livnära sig på att åka. Vill man bli bland de bästa i dag så måste man välja en gren och satsa stenhårt på den.
Var hittar man den bästa åkningen?
–Det är svårt att säga. Om man ser enbart till åkningen och inte allt runt omkring så finns det mycket att välja på i Österrike, Schweiz och Frankrike. Men många ställen är så populära att de snabbt blir uppkörda. Sedan finns det ställen som är mindre populära där du kan hitta orörd lössnö en vecka efter att det har snöat.
När det gäller åkning i Sverige nämner Ingemar Backman Riksgränsen och Björkliden. Och Svanstein.
Det är nämligen i tornedalsbyn som Ingemar Backman känner att han fått en nytändning.
Snowboardkompisen Henri Sankala från Torneå är ny VD och koncernchef för Svanstein Ski och har från och med den här säsongen tagit över driften av skidanläggningen på berget Pullinki. Arbetet med att bygga ut och bygga om skidanläggningen har påbörjats och enligt Henri Sankala kommer freestyleparken att innehålla det senaste från Scandinavian Rails, kickers, halfpipe och en Bagjump-stuntbag, som gör det möjligt för trickträning på ett säkert sätt. Det planeras också större arrangemang som världscuptävlingar och snowboardcamps.
Förutom Sankala och Backman så är även förre snowboardstjärnan Johan Olofsson och de finska åkarna Peetu Piiroinen, Eero Ettala, Heikki Sorsa, Jussi Oksanen involverade i satsningen.
Ingemar Backman har varit i Svanstein två gånger under vintern och planerar en tredje resa i april. Här har han hittat snökänslan som han saknar i Göteborg där han bor sedan nio år.
Lusten att åka i kombination med satsningen på skidanläggningen har inneburit att Ingemar Backman har långt framskridna planer på att bygga hus i anslutning till skidanläggningen. Tanken är ett året-runt-boende som ska kunna hyras ut när han själv inte har behov av det.
– Trots att jag bara varit här två gånger så har jag redan hittat riktigt bra ställen där det inte är uppkört. Jag gillar att åka här, säger han.