Hon har just kommit hem till Sundsvall efter en veckas skidåkning i Riksgränsen. Charlotte Kalla låter lyrisk när hon beskriver hur hon har haft det.
– Det var jättefina förhållanden. Det var ju kallföre, puderåkning, jag hann med en topptur, lite nöjesåkning. Det var superfina längdspår som de dragit upp. Så har jag haft helt fantastiskt väder, det var ganska tufft att lämna Gränsen kan jag erkänna, säger hon till NSD.
Det låter som du redan längtar tillbaka?
– Åh, ja. Absolut.
Jag såg att även Marcus Hellner varit i Riksgränsen. Har ni haft någon slags informell landslagssamling?
– Jag fick hjälp via förbundet och Rikard (förbundskapten Grip) att boka. Marcus dök också upp, men han hängde med Anton Lahdenperä som har lägenhet där. Det var inget landslagsläger, säger Kalla som nu har inlett hårdträningen.
– Nu är det dubbla pass som gäller och det är ju väldigt skonsamt att få komma i gång med skidträning så. Att inte behöva köra rullskidor, löpning... Att få en vecka i Gränsen har varit toppen, säger hon.
Missar Idrottsgalan
Tanken var att Charlotte Kalla skulle stanna till i Luleå på hemvägen för att gå på Norrbottens Idrottsgala för 2013 som arrangeras under lördagkvällen, hon är nominerad i kategorin årets idrottskvinna, men hon fick förhinder och tvingades tacka nej.
Däremot tänker hon gärna tillbaka på 2013 – hennes kanske viktigaste år hittills karriären.
– Det var ju ett speciellt mästerskap, två stafettsilver i Val di Fiemme. Det är jag stolt över, att kunna åka på ett mästerskap och komma hem med medaljer. Men känslan var ändå att "fasen, det är individuellt jag skulle vilja ta medalj". Den känslan var väldigt stark, säger Kalla som efter VM bestämde sig för att göra något.
Hon skulle tillbaka till världstoppen. Kosta vad det kosta ville.
– Mot slutet av 2013, när världscupen drog i gång igen, så kände jag att "fasen, det har hänt något i sommar, jag har verkligen utvecklat min kapacitet". Det var en superhärlig känsla. Jag tycker att jag kunde avsluta 2013 på bästa sätt.
Slutet på 2013 var bättre än början?
– Ja, det skulle jag vilja påstå. Framför allt den där känslan av att jag ville göra saker bättre. Det tror jag var viktigt för att göra de förändringar som jag gjorde.
Du bestämde dig helt enkelt?
– Ja, det var så känslan var. "Om jag nu gör allt professionellt, kan jag utveckla olika saker då?" Svaret var ja. Och ännu viktigare: Var jag beredd att förändra det här?
Fanns det någon tvekan kring det?
– Nej, det fanns det inte. Det var framför allt under VM och efter det som jag bestämde mig. Sen var det väldigt mycket målmedveten träning under sommaren och hösten. Jag hade ju på känn att det hade gått framåt för mig. Det var en härlig känsla när man jobbar hårt för något och det svarar.
Jag antar att det här är saker du kan jobba vidare med inför kommande säsong?
– Ja, absolut. Det finns mycket som jag har lust att fortsätta göra, som var bra från 2013.
"Det viktigaste var beslutsamheten"
Nyckeln till framstegen – som skulle leda till ett guld och två silver på OS i Sotji 2014 – stavades flera stora förändringar, både i träning och kost.
– Det är alltid svårt att plocka ut en grej, men jag tror att det viktigaste var beslutsamheten och de höga mål jag satte. Höga, men realistiska. Jag ville komma i kanonbra slag till OS. Där ville jag slåss om individuella medaljer, säger Kalla.
Förra veckan berättade personlige tränaren Magnus Ingesson för NSD att han ser stor skillnad i Kallas attityd nu jämfört med inför säsongen 2012/13. Hon har blivit bättre på att fokusera, är mer bestämd och tackar nej till saker som distraherar. Beskrivningar hon känner igen sig i.
– Ja, det gör jag. Det handlar ju om att prioritera tiden. Det är inte alltid så kul, för jag får ganska många roliga erbjudanden. Det är inte alltid lätt att säga nej. Sen gäller det att väga för- och nackdelar. Inse sina begränsningar. Det går inte att vara med på allt.
Tvingas du även säga nej till familj och vänner?
– Nja, både och. Jag vet inte riktigt. Det är väl att... Jag hittar ett annat fokus att vara mer närvarande och då går det inte att planera in så mycket mellan träningspassen. Det gäller att påminna sig själv om... Har jag rätt inställning? Hinner jag med mig själv?
Höjer knytnäven
I fjol inledde Kalla ett samarbete med den mentale coachen Thomas Nilsson i Piteå. Något hon med facit på hand är väldigt glad för.
– Jag känner ju att det är skillnad i år jämfört med förra året. Men samtidigt så finns ju inte den där känslan... På samma sätt som jag för ett år sedan hade knytnäven, "Mm, jag ska verkligen göra saker bättre"... Nu är det i stället knytnäven, "Mm, jag ska ta med de saker som har varit bra".
Det är klart, det är lite annorlunda.
– Ja, det är det. Även fast det är mycket intresse inför en OS-säsong så är det även ganska mycket intressen och erbjudanden som kommer efter en säsong med framgångar. Som till exempel idrottsgalan, nu är det i och för sig 2013 års prestationer, men jag är ju störtnöjd med hur jag inledde världscupsäsongen 2013. Det är en bidragande orsak till att jag är nominerad till årets kvinnliga idrottare.
Du lär nog bli nominerad nästa år också.
– Ja, det kan hända (skratt).
Kan du beskriva känslan inför VM 2013 jämfört med känslan inför OS 2014.
– Jag såg ju fram emot 10 skejt på VM, men samtidigt så nådde jag inte upp i samma kapacitet som de andra, mina konkurrenter, under den säsongen. Det var en så himla god känsla att känna att jag tog ett steg framåt rätt tidigt under OS-säsongen. Framför allt när tävlingarna drog igång. Jag överraskade mig själv flera gånger om. Till exempel det där klassiska loppet i Lillehammer (kom tvåa). Det var något som jag inte hade trott på förhand att det var möjligt. Att få åka klassiskt med det lätta steget. Det var härlig åkning.
Kände du tidigt i det loppet att det gick fort?
– Jo, det kändes bra. Det kändes som att jag hade ett fint tryck i åkningen. Jag blev förvånad över hur mycket krafter jag hade kvar när det var varvning. Sen blev jag ju lite brydd över de tider som jag fick gentemot de andra. Att det verkligen gick så fort. På ett klassiskt lopp.
Vad är du bäst på nu? Klassiskt eller skejt?
– Jag ska bli bäst på tio skejt till VM.
Är det viktigare med ett OS än ett VM?
– Nej, det är viktigare med ett VM på hemmaplan. Det är väl mer där som jag börjar vara i tankarna nu.