Det finns ingenting som tyder på att det brittiska Labourpartiet kommer att vinna valet 12 december.
Trots åratal av totala och fullständigt miserabla misslyckanden med Brexit leder Torypartiet i opinionsmätningarna.
Det är faktiskt ganska obegripligt.
Analytikerna har lite olika förklaringar. En handlar förstås om Brexit som sådant. Torypartiets ledare Boris Johnson har byggt hela senare delen av sin karriär på att kräva Storbritanniens utträde ur EU. Nu står han vid den sista, avgörande striden. Valet avgör vilken väg Storbritannien tar under de kommande decennierna.
Det är, om man så vill, britternas version av Slaget vid Helms klyfta i trilogin Sagan om Ringen. Det där slaget där Sauron och de onda orcherna tycks ha vunnit. Människorna har barrikaderat sig i en borg längst inne i en klyfta.
Vem som är Sauron och vem som representerar människorna i den brittiska politikens sista slag får ni avgöra själva.
Problemet för Labour är att partiledaren Corbyn är galet otydlig med vad han vill i den fråga alla talar om. Vill han lämna unionen? Vill han egentligen inte det? Allt är mycket oklart.
Sedan länge är han skeptisk till EU. Ren motståndare, om man ska tro de som följt honom länge. Men hans parti är inte det, så han måste vara otydlig.
Sånt lockar sällan några stora väljarskaror.
En annan förklaring som brukar nämnas är att Corbyn dragit partiet kraftigt till vänster. De vill bland annat förstatliga postväsendet, tågen och el- och vattenförsörjningen. Ettt slags löntagarfonder ska inrättas. Skatterna ska höjas. Stora satsningar på välfärden ska göras.
Britterna verkar inte redo för så dramatiska förändringar, och trots att Corbyn under sin tid ökat antalet medlemmar i partiet från omkring 200 000 till över en halv miljon, är det svårt att se att den politiken kommer vinna valet.
Det kan man säga mycket om, men det är uppenbart att den politiska debatten anno 2019 inte har utrymme för stora visioner.
Det parti som lovar stora förändringar förlorar, samtidigt som väljarna i allt högre grad ropar efter just stora förändringar.
Det är svårlöst paradox.
Om några dagar vet vi.
I Sagan om ringen räddas människorna av att Gandalf samlar en ny styrka, som slår orcherna från sidan och vinner slaget.
Kanske krävs det en Gandalf även i Storbritannien.