Det är många år sedan tonåringen Anders Danielsson drömmande siktar mot stjärnorna i rockbranschen när vi sätter oss inne på den lummiga innergården till kaféet.
Vi befinner oss i skuggan av polishuset och Stockholms tingsrätt, på Kungsholmen i Stockholm, och det den i dag 55-årige polismannen beskriver är oroligheterna i Bagdad under 2021–2022.
Då har val utlysts i Irak efter folkliga protester och oroligheter råder i huvudstaden då en regering skall utses.
Mitt i oroshärden befinner sig den förre polischefen i Norrbotten, utsänd av EU som rådgivare i ämnet organiserad brottslighet.
Under flera veckor är farorna för stora för att lämna det hotellkomplex som då är hans hem.
Vi får se filmer i hans mobiltelefon från de mest dramatiska dagarna. Det är massiv beskjutning från luftvärnssystem och det är explosioner efter att projektiler slagit ner i närheten av hotellet.
– Det lät ungefär som om man drog i gång en gräsklippare utanför dörren. Det är inte så att man direkt hör skotten, utan man hör bara ett oljud, säger Anders Danielsson i samma veva som en manlig servitör kommer in med en kanna kaffe.
Men det är tyvärr filmer som vi inte får publicera.
Platsen skulle genom detta kunna identifieras av fel gruppering i Bagdad, menar Anders Danielsson, och hänvisar till säkerhetssituationen.
Var du orolig för din säkerhet?
– Nej, inte direkt. Konstigt nog. Jag tror att vissa andra mådde betydligt sämre. Jag kände mig förhållandevis trygg. Vi hade också såna säkerhetsarrangemang att det kändes lugnt.
Dina närstående då, hur var det med deras oro?
– Om jag ska vara uppriktig så nämnde jag väl inte i detalj vad som pågick till mina föräldrar eller till mina barn. Men det var självklart pressande och otrevligt.
När vi träffar honom är det ett par år sedan de turbulenta veckorna i Irak.
Det är också drygt tio år sedan Anders Danielsson valde att flytta till huvudstaden efter nio år på olika polischefspositioner i Norrbotten.
Mellan 2004 och 2013 är han under ett antal år ytterst ansvarig för brottsutredningar och några fall har bitit sig kvar i hans inre.
Mordet på Carolin Stenvall 2008 är ett av dem.
– Det är ju en av de största brottsutredningarna som har skett i Norrbottens historia. Det var ett väldigt speciellt ärende. Jag minns att vi kämpade och hoppades att det inte skulle börja snöa, för det var ju på hösten.
Ett annat är ett knivmord som inträffar i Arvidsjaur, hans hembyggd som han lämnar 1990 för studier på polisskolan.
Han lyfter fram det faktum att polisens utredare i Norrbotten vid den tiden är landets effektivaste, med 93 i uppklarningsprocent.
– Då var vi bäst i landet.
Hantverket inom polisyrket lär han sig under de inledande åren i Stockholm, berättar han.
– Jag var med och handlade mitt första mord 1995. Det är också något som har bitit sig fast, för det var en väldigt lång utredning. Men det var inte bara mordet utan det var många andra brott, grova rån och annat. Så jag hade väl lite tur och ansågs väl ha ganska goda kvaliteter, säger Anders Danielsson.
Karriären tar sedan honom ut i världen. Efter ett Sida-finansierat uppdrag i Kenya, under åren i Norrbotten, väntar ett arbete i Wien för OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, 2017-2018.
Det följs några år senare av uppdraget i Irak.
Under åren Bagdad slås han av klimatets påverkan och den extrema värmen, med temperaturer på +50 grader.
– Första året jag jobbade där så regnade det inte en droppe. Det andra året kom det ett par skurar.
Floden Tigris, som rinner genom den irakiska huvudstaden, hade tidigare ett djup på fyra meter. I dag är det en grund flodfåra.
– Allt grundvatten har torkat ut och det finns inga naturliga sjöar i Irak längre. Om man tittar på gamla bilder från 1970-talet, då låg man solade på stränderna. Nu är de sjöarna helt torrlagda, säger Anders Danielsson.
Den usla inandningsluften är också något som har fastnat i hans minne.
Men hur var det egentligen med musikplanerna?
Leende berättar Anders Danielsson om de högt flygande planerna under uppväxten i Arvidsjaur, att ta sig ut i världen som hårdrockstjärna.
Med idoler som Ritchie Blackmore och Ian Gillian i hårdrockbandet Deep Purple var det den givna grundtanken, förklarar han.
– Jag brukar ibland skoja att jag egentligen ville bli rockstjärna, men att jag inte var tillräckligt begåvad. Så jag fick bli polis i stället.