Rösträknarna runtom i Europa har knappt hunnit lämna vallokalerna förrän dragkampen om vem som ska bli EU-kommissionens nye ordförande drar i gång. EU-ledarna har kallats till extra toppmöte i Bryssel på tisdagen för att diskutera vem de vill ha som efterträdare till José Manuel Barroso.
Samma dag möts ledarna för EU-parlamentets partigrupper i samma fråga. De kommer att slåss med näbbar och klor för att det ska bli någon av de kandidater som de nominerat som får jobbet.
Under valrörelsen har toppkandidaterna med den tyske socialdemokraten Martin Schulz och kristdemokraten Jean Claude Juncker från Luxemburg i spetsen blivit allt kaxigare.
IMF-chefen populär
Även om de själva ser sig som de givna valen står statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och hans EU-kolleger envist fast vid att de har full frihet att föra fram vem de vill som kandidat till jobbet.
Det spekuleras därför om andra namn i EU-korridorerna. Till exempel är Christine Lagarde, chef för Internationella valutafonden och tidigare fransk finansminister, populär i många läger.
Förhandlingarna kompliceras av att EU-ledarna också ska hitta en ny permanent ordförande efter Herman Van Rompuy och en ny utrikeschef efter Catherine Ashton. För att alla ska bli nöjda krävs balans mellan rikare och fattigare länder, vänster och höger, män och kvinnor, gamla och nyare medlemsländer och euroland eller icke.
Ett intrikat maktpussel måste läggas.
Grupparbete
Samtidigt startar förhandlingar om partigrupper i EU-parlamentet. För dem som tillhör de stora partigrupperna är saken rätt okomplicerad, men för mindre partier, särskilt på den yttersta högerkanten och med nationalistiska, EU-kritiska agendor, gäller det att hitta 25 ledamöter från 7 olika länder för att kunna bilda en grupp.
Inför EU-valet har Nationella Frontens Marine Le Pen och nederländska Frihetspartiets Geert Wilders ivrigt uppvaktat bland andra Sverigedemokraterna.
Att vara med i en grupp är nästan nödvändigt för den som vill ha inflytande. Som grupplös bland 751 ledamöter blir det svårt att göra sig hörd annars och mer eller mindre omöjligt att följa vad som pågår i alla utskott. (TT)