Träffsäker lektion om svenskheten

Det är f-n inte lätt att vara svensk. I alla fall inte om vi får tro Fredrik Lindström. Enligt honom är vi rentav "världens sämsta folk i världens bästa land"; socialt hämmade, utan egen vilja, konflikträdda, ängsliga över att inte vara politiskt korrekta.
Och vad värre är - vi saknar kulturbärande traditioner och är ensammast i hela universum.
Lindström målar upp en i grunden ganska sorglig bild av svenskarna i sin hyllade enmansshow, som ges under två utsålda kvällar i Luleå, med 700-800 i publiken under måndagkvällen.
Akademisk charm
Show och show, förresten. Han glänser varken som estradör eller ståuppkomiker - utan är snarare en ovanligt kul föredragshållare mitt mellan Magnus Härenstam och Tage Danielsson. Som språkvetare och populärhistoriker vinner lektor Lindström mycket på sin akademiska charm och lätt disträa framtoning. Rekvisitan på scenen är knappt befintlig - en stol, ett bord, två Ramlösa, en pekpinne och en, hm, grön filttavla. Det blir en torr, teoretisk form av underhållning, där Lindström redogör för sina iakttagelser av vår svenska mentalitet, blandat med diverse hänvisningar till de statistiska rönen. Han beskriver våra tillkortakommanden, ger träffande beskrivningar av hur vi brister socialt.
- Alkohol, allsång, arbete... Och vi är ännu bara på bokstaven A, säger Lindström.
Osvenskt ? positivt...
Somligt är bekant från hans populära tv-serier, inte minst Världens modernaste land, och Lindström finner många poänger genom att kontrastera oss svenskar med invandrarna. Mycket tänkvärt sägs, som exempelvis att Sverige sannolikt är det enda land där uttrycket "osvensk" är positivt laddat. Det finns liksom ingen kultur att vara stolt över.
Ett av hans teman är att vi är så beroende av förnuftet, det rationella tänkandet, ingenjörskonsten och siffrorna. Bara i Sverige vet vi hur många kvadratmeter vi bor på. Eller vilket veckonummer det är just denna tisdag. Eller hur viktigt det är att veta när mjölkens bäst före-datum är passerat. För att ta några exempel.
Och genom hela 1900-talet har vi fostrats till detta, med myndigheternas försorg. Det är också därför Sverige, på många sätt, är världens mest föränderliga, mest anpassningsbara land - men också med det mest traditionslösa folket.
Jul- och midsommarfascister
Jo, vi är jul- och midsommarfascister, men bara för att vi har avskaffat alla andra högtider. Med filttavlan till sin hjälp visar Fredrik Lindström hur Sverige ligger i täten när det gäller moderniteten - mot trendkänslig individualism snarare än föråldrad gruppsamvaro och släktgemenskap.
Lindströms föreläsning får också ett helt annat allvar när han belyser konsekvenserna av den här utvecklingen. Över 40 procent av alla svenska hushåll består av ensamstående vuxna, medan genomsnittet internationellt ligger under tio procent. 
- Och ändå möter vi aldrig varandras blickar vid busshållplatsen. Vi ser ut som ett poserande synthband från 80-talet, säger Lindström.
Konservativ?
Träffsäkert, som sagt. Och väldigt lärorikt, alla generaliseringar till trots.
Även om folkbildaren Fredrik Lindström må framstå som konservativ emellanåt - så pass att Göran Hägglund (KD) säkert nickar glatt åt hans resonemang - så behövs han mer än någonsin i en i övrigt fördummad svensk underhållningsbransch.
Grattis till alla med biljett till torsdagens föreläsning.