Det är alltid roligt att läsa noveller. Besvikelser över noveller är inte lika vanliga som besvikelser över romaner, som inte håller måttet och som skulle ha vunnit just på den kortare novellformen. Kanske är novellsamlingen en bra debutantform och det visar Camilla Prell-Weichl med sina sex noveller under samlingstiteln ”Kedjereaktion”.
Hon rör sig i vanlig vardag och växlar mellan olika scener, nutid och förfluten tid, i berättelserna. Ett gemensamt drag är huvudpersonens fruktan för något. Sedan en besvikelse över att det bara stannat vid en fruktan, inte gjort ont på riktigt.
Det gäller liftaren som plockas upp och som undrar över att folk vågar ta upp liftare nuförtiden. I novellen om den gynekolgiska undersökningen får berättelsen växla mellan de undersökande ingreppen, kärleksmötet med den manlige arbetskamraten, ensamheten efter moderns död och så missfallet. Sedan den märkliga Clara och hennes autistiske bror. Det är den sistnämnda novellen med titeln ”Kungsvattnet” som är den starkaste i en novellsamling som visar stor styrka.