På fredag och lördag har nöjessugna Kalixbor möjlighet att ta del av Peter Wikströms nya show, PW: 7 års (o)lycka – ett retrospektivt collage som går på Kalix Folkets hus.
Vad kommer publiken att få uppleva?
– Jag är på scen och håller låda, sedan varvar vi det med musik. Showen är lite annorlunda, den är inte som en vanlig stand up men den är inte heller som en vanlig konsert. Det är någon form av mix av båda, säger Peter Wikström.
Du är ensam på scen, hur är det?
– Skönt! (skratt) Jag behöver inte ta hänsyn till någon så det är ju ganska enkelt om man jämför med en ensemble där man behöver ta hänsyn till andra och förhålla sig till manus och stickrepliker. Här spelar det ingen roll, här är det ju bara jag själv som kan tjorva till det.
– Men jag vill även tillägga att vi är ett kollektiv som gör det här. Vi är sju personer i föreställningen. Det är jag, fyra musiker, en ljudtekniker och en ljustekniker. Vi är som en ensemble kring det här, det blir lätt väldigt mycket fokus på mig som står där framme. Men utan de andra skulle det inte vara någonting, säger Wikström.
Peter Wikström ser fram emot att roa Kalixpubliken igen efter covid och bristande motivation.
– Jag gjorde sju sådana här föreställningar på raken. Sista gjorde jag 2019, då kände jag, nä nu får det räcka. Då blev det som ett uppehåll, och sedan kom suget tillbaka igen. Vi har så otroligt roligt när vi gör det här, vi är ett jättehärligt gäng.
– Pandemin gav ett naturligt uppehåll. Inför 2022 sa vi att vi kör igen, men i slutet av 2021 kom det ett svep till med pandemi, så var bara att stryka det. Vi har stått och stampat lite kan man säga, så det ska bli skoj att köra igen.
Idéerna till showerna är en blandning av det Peter kallar lånat och eget.
– Jag lånar saker och ting från andra. Jag har en förkärlek för brittisk komedi, så jag hämtar en del därifrån. Jag försöker sedan att göra om det, försvenska det och göra att det passar lokalt och kanske för mig också. Sedan poppar det ju upp egna saker också, det är väl som en mix av eget och lånat.
Intresset att stå på scen och göra teater började redan på roliga timmen i skolan.
– Jag har hållit på med teater sedan småskolan. Det är den här klassiska fröken som frågar på onsdagen vem som kan tänka sig att göra något på roliga timmen. Efter ett tag frågar hon om det finns någon annan än Peter som kan göra det. Så där kommer det väl ifrån, från allra första början.
Vad driver dig att stå på scen?
– Om jag ska vara egoistisk så är det en ruskig egoboost (skratt). Det är kanske det som är det häftigaste, den här känslan det ger. Men just det med att jobba i det här formatet, att få roa folk. Kan man få folk att skratta är det underbart, och i dagens läge tycker jag nästan det är än viktigare med allt elände som är i världen. Kan man då få folk att glömma det för en stund och skratta för att jag roar dem så skulle jag nästan säga att det är en förmån.
Till vardags jobbar Peter Wikström som brandman. Att stå på scen och vara ute i naturen är ett sätt att rensa hjärnan från jobbet.
– Att stå på scen är nog som en form av en ventil, att få ägna sig åt någonting annat. Jag tror det är otroligt viktigt att, som i vårat jobb, kunna koppla bort det.
– Men sen har jag ett otroligt stort friluftsintresse också. Jag är mycket uppe i fjällen och åker skidor eller är ute i skärgården och paddlar kajak till någon ö och tältar där. Och det är ju ungefär samma sak, att man på så vis får rensa hjärnan emellanåt.
Att kombinera yrket som brandman och att göra teater är inga problem. Det enda problemet är förväntningar i det sociala livet.
– Det är inga problem att kombinera dem. Det enda problemet är att det finns en förväntan i det sociala livet att man ska vara samma person som publiken har sett på scen. Men jag skulle nog vilja påstå att jag är mer eller mindre socialt handikappad.
Han fortsätter:
– Det kan bli lite av en konfliktsituation ibland, framförallt om jag hamnar i sällskap där jag inte känner folk. Då kan jag bli oerhört obekväm och jättetyst. Så det är en helt annan grej att få gå ut och ställa sig på scen. Då blir jag som en helt annan person, av någon underlig anledning.