Vägvalet ska klarläggas inom koncernen.
SSAB Oxelösund och SSAB Luleå är kända som de största enskilda koldioxidutsläpparna i Sverige.
Byter Oxelösund metod är Luleå ensam kvar i topp.
Men internationellt sett är masugnsmetoden i Luleå renare än konkurrenternas, brukar företagsledningen inflika.
Koncernen har i vart fall gått ut med att SSAB Oxelösund står inför stora investeringar och frågan är om de gamla grejerna ska renoveras, till mycket hög kostnad. Men det blir minst sagt dyrt att byta produktionsmetod.
SSAB Oxelösund har två masugnar. Enbart en är i drift. Vidare finns koksverk där.
På så vis liknar produktionen den i Luleå, men det finns skillnader.
SSAB Luleå tillverkar stålämnen som skickas till kollegorna i Borlänge för att i slutändan bli tunnplåt.
SSAB Oxelösund tillverkar grovplåt, och har andra kunder.
Tillverkningen går i båda fallen till så att järnmalm och koks stoppas i masugnarna och i slutändan har stål framställts.
Oxelösund kan komma att gå över till skrotbaserad tillverkning. En ny typ av ugn, med elström som drivkälla, kan komma att byggas och där smälter man skrot istället för järnmalm. Sådana här anläggningar finns det ute i världen.
Stängs koksverk och masugnar för gott minskas utsläppen av koldioxid i Oxelösund med 90 procent, uppger SSAB. Samtidigt tappar LKAB en kund.
Hur påverkas Luleå?
– I dagsläget ingenting alls, det är ju många år bort. Jag är osäker på hur stor volym det kan handla om i Oxelösund, man kan tänka tanken att Luleå och Brahestad kan komplettera. Luleå kan i så fall behöva snäppa upp produktionen, och då hade det ju varit bra om vi behållit tillståndet för högre produktion, säger Mats Bäcklund, Metallklubben vid SSAB Luleå.
Tomas Westman, ordförande i Unionen-medlemmarnas fackklubb, ser ingen speciell effekt för Luleås del.
– Det här ligger ju långt fram i tiden.
Ännu längre fram i tiden ligger en stålproduktion med i princip noll i koldioxidutsläpp. Det finns nämligen ett tidigare känt storprojekt där Vattenfall, LKAB och SSAB samarbetar för en produktion med så kallad direktreduktion. I den metoden används vätgas för att skilja järnet från syret. Kol används inte.
Slutprodukten blir järn och vatten. Metoden skulle bli världsunik, om den lyckas.
Det finns fler som jobbar med att förfina ståltillverkningen och få ner utsläppen. Vid Mefos i Luleå, granne med SSAB, har man i flera år jobbat med detta.