– Konståkning är en väldigt traditionell sport och vissa gånger kan man nog känna sig ganska exponerad, men jag tror inte att det främst handlar om kläderna utan att det är en individuell sport, säger Clara Callne, tränare och tidigare konståkare i Luleå konståkningsklubb.
Hon berättar att det som hon gillar med konståkningen är att det är en fysisk sport som samtidigt bygger på att man förmedlar ett konstnärligt uttryck.
– För att då förmedla sin känsla kan man använda sig av olika medel i tävlingsprogrammet. Kläder, musik och rörelse ihop.
I dag är spektrumet för klädval och musikval, enligt tränaren, bredare. Till exempel behöver programmusiken inte längre vara instrumentell.
Clara Callne tror att samhällets respekt för tävlanden inom konståkning inte är så klassisk.
– Inom konståkning känns det som om det är killarna snarare än tjejerna som slåss mot fördomar i samhället, vad gäller bland annat klädval.
Föreningen jobbar för att både tjejer och killar ska få känna sig trygga och bekväma. Dels genom att de låter åkarna få välja kläder själv, dels genom att tränarna försöker vara lyhörda för ungdomarnas känslor.
– Sedan är man exponerad i konståkningen bara genom att man är helt själv på isen och har alla blickar på sig. Förhoppningsvis bygger det starka individer som vågar ta för sig. Under sommarlägret som pågår just nu har vi två manliga tränare och bara en kvinnlig, jag själv. Vi försöker vara bra förebilder.