– Samernas historia är en del av berättelsen om Sverige. Att många kommuner och campus har börjat hissa samiska flaggan denna dag är ett erkännande av vårt lands urfolk.
– Det här är en dag för majoritetssamhället, inte bara samer, för det är viktigt att alla får lära sig om historien med rasbiologi, tvångsförflyttningar av samer och assimileringspolitik. Lika viktigt är medvetenheten om vad som sker i dag, en grön kolonialism på samiska marker, exempelvis vindkraftsanläggningar i renbetesmarker.
Kerstin Andersson är bosatt i Stockholm men besöker ofta Lillsaivis, byn där hon växte upp sina första år i en skogssamisk familj. I sin bok "Unna Saiva, en skändad samisk offerplats" berättar hon om de offergåvor som år 1915 togs från platsen och fördes till Historiska museet i Stockholm. Hon driver frågan om att de heliga föremålen ska återbördas och förvaltas av Sametinget.
Hur firar du dagen?
– Det blir att laga renskavsgryta och äta med vänner. Och sen kommer jag lyssna på två föredrag online om skogssamisk historia. Det är Åsa Össbo som berättar om den skogssamiska läraren Karin Stenberg, hon som för hundra år sedan gav ut en kampskrift, hon var en tidig lobbyist för samiska rättigheter, och sedan är det forskaren Bertil Marklund om avhandlingen "Det milsvida skogsfolket".
– Det skogsamiska folket har det inte skrivits så mycket om. Jag är själv skogssame och därför är det intressant för mig.