Paniken kröp på när flyget blev försenat. Jag hade två dagar och tre nätter på mig och ett missat kvällsflyg skulle bli förödande. Men det slutade bra.
Att byta flygplan är dock alltid stress, tycker jag. Tyvärr var det något av ett måste. Flyget från Luleå till Tromsö är nedlagt så det rimliga alternativet är att flyga Stockholm-Oslo-Longyearbyen. En tripp på 6 164 kilometer, enligt ICAO:s räknare som visar att flygresan släppte ut 609 kilo koldioxid.
För transparensens skull berättar vi det här, syftet med reportageresan är ju att skriva om klimatförändringar och den globala uppvärmningen som de flesta forskare anser att vi driver på med utsläpp av växthusgaser.
Ett rum för tre nätter, värme var inte valbart, gav 40 kilo koldioxid. Det tänker man inte på alla gånger.
Om jag innan resan närt en dröm om en kulinarisk resa i Arktis så kan jag berätta att så blev det inte. Jag hörde om en restaurang som serverar carpaccio på val, men det jag hann med var ett rejält skrovmål dag två, ett par vegowraps på en frökonferens och ett par minipizzor på flygplatsen.
Tvärtom bestod min första middag av två öl och en proteinbar jag haft i ryggsäcken. Köken hann stänga. Men jag åt säkert tio snittar under ett mingeltillfälle på kvällen.
Med bil, buss och mat och allt annat slutade resan på totalt knappt 670 kilo koldioxid. Det är svårt att visualisera, men 670 mjölkpaket blir inte helt fel.